- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
212

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Största förbittringen visade sig mot Tessin. En stor
mängd personer afgudade väl den snillrike mannen. Men
Mössorna påstodo, att lian med skådespelarens konst
och vältalarens ord hycklat ömhet för de anklagade och
kärlek till ordning och rättvisa, under det han i sjelfva
verket använde sin magt, sitt snille och sin fyndighet
till de anklagades fällande, och det ofta genom medel,
som ingalunda öfverensstämde med billighet och
rättvisa1). Missnöje med det hela lät sig förnimmas inom
alla samhällsklasser. Under högtidligheterna vid
riksdagens afslutande ådagalade Ulrika Eleonora sådana sina
tänkesätt, och det öppet. Dessutom, och emedan
tale-mannen Olof Håkansson bidragit till den ihärdighet,
med hvilken bondeståndet försvarade Horns parti, gaf
hon tillkänna sin önskan att få lemna honom något
vedermäle af bifall och tacksamhet. Håkansson
derom underrättad, bad, att vedermälet måtte i stället
föräras åt hans sockenkyrka 2), hvilken äfven fick
mottaga fyra vackra mess-skrudar. — När beslutet
om rådsherrarnas afsättande skulle af erkebiskop
Steuchius underskrifvas, lät denne i dagens protokoll
inrycka och tillkännagifva, att det var med mycken
sorg och bedröfvelse, han under samma skrifvelse
tecknade sitt namn, och att han i sakens utgång
icke hade någon skuld, och ville för dess följder
icke hafva något ansvar. Presteståndet adät tillika
den förklaring, att det ingalunda ville stå till-boks
för de olägenheter, som af den fällda domen skulle
föranledas 3).

’) Danska min. b r. Febr. 1739 säga dock, att Tessin till
följe af sin djupa skuldsättning m. rn. blef af sina
partivänner och i synnerhet af Lewenhaupt tvungen till
olagliga och hårdhändta åtgerder, hvilka han ogillade och till
och med under tårar beklagade.

’*) Lösen, belägen bredvid Karlskrona.

8] Danska min. br. d. 18 (29) Maj 1759 berättar, att
några bland adeln vägrade .underskrifva riksdags-beslutet,

— att Hattarna hotade i sådant fall låta inför
menigheterna utropa dem som landsförrädare, — att de miss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free