- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
225

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har o/lidit. Jag saknar hann person; men tackar
Gud, som låtit honom lefva, tills jag blifvit grundad
i mina kristendoms-stycken. Gud gifve mig nåd alt
dem rätt använda!

I enlighet med dessa tänkesätt, hade hon en
stark håde rätts- och sedlighets-känsla, och sökte att
med obeveklig stränghet följa beggederas bnd. Men
hvarken skarpsinne eller omdömesförmåga voro starka.
Derföre blef hon stundom till verkliga orättvisor
missledd, dels af egna fördomar eller lideiser, dels af
andras råd; ty ett en gång fattadt förtroende
bibehöll hon nästan orubbligt. Sak samma med åsigter.
Hon hade 1719 besvurit frihets-tidens
regeringsform, och under sina regentskaper 1731 och 1738
följt dess föreskrifter. Men sin benägenhet för
eu-vålds-tiden kunde kon aldrig qväfva, icke ens dölja.
Ånnu så sent som sistnämnde år tillät hon sig att
formligen gifva rådsherrarna namn af konglige
riksråd, hvilket var ett minne af den under
envålds-tiden brukade benämningen konglige råd, men stod i
strid mot den under frihetstiden införda af riksråd.
Hon ville ej öfvergifva den förra och vågade ej
öfver-gifva den sednare, utan sammansmälte båda.

Genom Ulrika Eleonoras lefnad gå jemnlöpande
med hvarandra en klar och varm ljusstråle och en
mörk och dyster slagskugga; den förra en allt
fördragande kärlek till gemålen ; den sednare en aldrig
försonad bitterhet mot systersonen.

Vid sin gemål var hon fästad af så väl pli?t
som böjelse, beggedera med det djupa allvar och med
den sedliga renhet, som lågo i hennes lynne, tion
älskar sin gemål pä alldeles samma sätt, som en
borgare-hustru sin man och husbonde, sade säckande
en Iransman, som var van vid det osedliga hofvet i
Paris. Qvinnans tillgifvenhet för maken och
under-gifvenhet för mannen uttalade sig i de ord, min
fryxetl» Ber. XXXiV. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free