- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
236

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konungska, ej heller för den ensidigt iiberala med
dennas ultra-demokratiska åsigter.

Alla har uppräknade omständigheter i förening
hafva mycket inverkat på behandlingen af Arvid Horns
minne. Närmaste slägten reste ej till hans ära någon
minnesvård, och fäderneslandets allmänna pligtkänsla
har ej godtgjort den enskilda försummelsen. Han
hade varit kansler öfver trenne högskolor, de i
Uppsala, Abo och Pernau; men hans bortgång inträffade
under motpartiets, Hattarnas, allmagtstid, och intet
bland nämnde lärosäten hedrade hans minne medelst
vid sådana tillfällen, i synnerhet då för tiden vanliga
verser och tal. Denna tacksamhetspligt har ej heller
sedermera blifvit fullgjord; ehuru man genoin
minnesteckningar hedrat många med Horn samtidiga men
honom mycket underlägsna personer. Likväl
saknades vid hans afgång från skådeplatsen icke män, som
både insågo och uttalade hans värde. Vid afskedet
från sina tjenste-belattningar blef han uppvaktad af
högtidliga beskickningar lrån de tre olrälse stånden,
hvilka betygade sin tacksamhet för hans trogna och
långvariga tjenst. Öch vid haus lrånfälle hörde man
den förtrogne vännen, engelsmannen Finch säga: en
gång skall också öfver Horns minne ärans dager
uppgå; Ig till efterverlden hinna de redligas dygder,
men icke afundsmännens fortal ‘).

Veniel suum illius laudi lernpus. Ad posleros enim
virlus durabit, nun perveniet invidia.

2–<jstS>q55’S’S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/34/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free