Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen egde nämna, hvilken han ville[1]. Detta kunde
nu ske på två sätt. Det ena var, att ständerna på
en gång inlemnade alla 10 förslagen fulltaliga, och
således framställde 30 personer, bland hvilka
konungen egde utse 10; nämligen en från hvartdera förslaget.
Men det var svårt, ganska svårt att utfinna så många
för ändamålet användbara män, helst det rådande
partiet ville framdraga endast sina egna anhängare,
eller åtminstone inga, som hörde till motsidan. —
Andra sättet var att inlemna blott ett förslag i
sender, hvarefter, och sedan konungen derutur gjort sitt
val, man kunde på nästa förslag uppföra de två
återstående och bredvid dem en ny anhängare, på hvilket
sätt konungen skulle kunna tvingas att taga endast
sådana personer, som det rådande partiet önskade.
Man öfverenskom slutligen om en slags medelväg;
nämligen, att blott två förslag, således tillhopa blott
6 personer blefve för hvarje gång konungen
föreställda; och på sådant sätt utnämndes nu de herrar,
som skulle inträda i rådet. Bland dessa hade 4 de
märkligaste, nämligen Åkerhielm, Löwen, Sparre och
Ehrenpreus varit medlemmar i det Hemliga Utskott,
som genomdrifvit de förra rådsherrarnas afsättning.
De öfriga, utom Rosen, voro af mindre betydenhet.
Alla ansågos Hattpartiet tillgifna; minst likväl
Åkerhielm, Nordenstråle och Erik Wrangel.
Genom flera tilldragelser och i synnerhet genom
statshvälfningen 1739 hade emellertid
riksrådsvärdigheten blifvit mindre både värderad och eftersökt än
förut. Under förflutna tider plägade man till dess
beklädande icke gerna taga personer af lägre rang
än generalmajorens. Bland så högt stående
embetsmän kunde dock vid närvarande tillfälle Hattpartiet
icke finna tillräckligt antal passande personer,
hvarför man nödgades nedstiga till lägre grader; t. ex.
till Ehrenpreus, hvilken förut icke innehade högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
