Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankesätt, och man tyckte sig dessutom märka, huru
oaktadt ofvannämnda troppsändning rustningarna mot
Ryssland icke hedrefvos med den ifver, som
krigspartiet väntat.
Läsaren minnes engelska sändebudet Finch, dess
stolta och fritaliga väsende samt dess vänskap för
Horn och ovilja mot Gyllenborg. Sistnämnde känsla
gick så långt, att Finch, medelst förebärande
afhvarje-handa svepskäl, länge undvek att göra besök hos
den nye kanslipresidenten. Men slutligen kunde ett
sådant ej längre undvikas; ty England ville som
handelsstat upprätthålla Nordens fred, och som
af-undsgranne, snart kanske öppen fiende till Frankrike,
vinna Sverges vänskap. På befallning måste således
Finch besöka Gyllenborg och framställa sin regerings
förslag samt erbjuda underhålls-penningar. Dessa
sednare voro betydliga nog, somliga säga större än
Frankrikes, och ändå fordrade England blott Sverges
stillasittande, hvaremot franska förbundet lätt kunde
leda till krig inot Ryssland. Gyllenborg lyssnade till
anbudet och började hålla förberedande öfverläggningar
både med rysska och engelska sändebuden.
Men de krigslystna skaror, som störtat Horn
och upphöjt Gyllenborg, fingo snart höra den
påbörjade underhandlingen omtalas. De tolkade den efter
sina åsigter, sina önskningar. Lewenhaupt påstod, att
Rysslands förslag om fredens bibehållande vore ett
tydligt bevis på fruktan för Sverges vapen! hvilken
förklaring blef af Hattarna mottagen med högljudt
bifall, såsom ett uttryck af varm fosterlandskänsla
och manligt mod. Så mycket mer harmades partiet
vid den tanken, att Gyllenborg skulle måhända låta
de t gynnande krigstillfället gå obegagnadt förbi. Ett
antal i Stockholm befintliga officerare samlades och
beslöto skicka några ombud, för att efterfråga
förhållandet och afböja åtgerden. Man utsåg härtill två
medlemmar af den förra lagercrantzska fritroppen,
nämligen den häftiga Otto Wilhelm De Géer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
