Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och inom samma slägt. General Buddenbrocks son,
en 20 års yngling och fänrik vid gardet, skulle med
några regeringens uppdrag afresa till Finnland. Kort
förut var han en kulen vinterqväll uppe i en bland
hofvets aftonkretsar. Konungen frågade, om han
redan vore färdig att anträda resan? Med mycken
hurtighet gaf Buddenbrock ett jakande svar, hvarpå
konungen skämtande tillade: »men i denna kalla
vinternatt skulle ni väl ändå icke hajva lust alt gifva er
till vägs?» — »Om förlåtelse, ers majestät!» svarade
ynglingen, »jag skulle genast i delta ögonblick rida
bort och det med största nöje, om jag nämligen finge
medföra eders majestäts krigsförklaring mot ryssarne».
Dessa känslor skulle naturligtvis blifva med stor
liflighet omfattade af många skalder och skriftställare,
hos hviika kärlek till fosterlandet och harm öfver
missdådet satte blodet, inbillningskraften och pennan
i rörelse. Det var nu och till följd af dessa
förhållanden, som Anders Odel, då en 21 års yngling, skref
den bekanta Sinclairs-visan. Han var och förblef en
i öfrigt medelmåttig skriftställare; men
ungdomshänförelse, fosterlandskärlek och rysshat gåfvo åt nämnde
hans sång ett lif, en färgrikhet och en kraft, hvilka
gjorde den till ett mästerstycke, i sin art, och för
sin tid. Emedan också innehållet öfverensstämde med
allmänhetens tänkesätt och känslor, hänförde den hela
Sverge och blef sjungen i både kojan och palatset.
Otvifvelaktigt är, att denna visa har i mycket
bidragit till framkallandet af den sinnesstämning, som
sedermera sjelf framkallade 1741 års krigsförklaring.
Den åtföljdes af många andra skrifter och verser i
samma riktning. Namnet Bestuschew blef vanligtvis
förvändt till bestarnas, besliernas chef. En sång öfver
Sinclairs död slutade ock med följande ord:
Ryssens uppsåt lyckats har. Vi vår Sinclair sakna.
Så frisk herre lär ej brådt uti Sverge vakna.
Den, som icke hafver lust döden hans att hämnas,
Ar i sanning icke värd svensker man att uämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
