Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemål omigen vunnen för det engelska förbundet,
och tillika stålsatt till den grad, att han både öppet
erkände och modigt vidhöll denna sin sednare åsigt.
Härom föreföllo många och häftiga strider mellan
honom och Hattpartiets rådsherrar. Dessa fordrade,
att han skulle till Asseburg skicka förnyad
befallning att afsluta förbundet mellan Hessen och
Frankrike; men han vägrade, ty sådant skulle utsätta
honom och Hessen för hela Tysklands ovilja och
förföljelser. Jag kan ej, sade han, endast för att tjena
några enskilda personer, blottställa mina arfländer
och stöta hela Tyskland för hufvudet. Kådsherrarna
påstodo, att det hessiskt-engelska förbundet skulle
minska Frankrikes vänskap, och derigenom äfven
Sverges förhoppning om understöd i det blifvande
kriget; men detta skäl verkade så mycket mindre,
som konungen icke önskade något krig. Rådsherrarna
framkastade hotelser om fröken Taube; men Fredrik
svarade, att denna sak anginge icke dem, utan hans
eget samvete. Gyllenborg och Karl Sparre hotade
inför nästa riksdag anklaga honom såsom den der
störtat Sverge i olycka, och de läto förstå, att saken
kunde komma att störta honom sjelf från tronen.
Men Fredrik lät ej skrämma sig, utan begärde få
rådets påståenden sig skriftligt meddelade. Det
skedde, hvarpå konungen sände uppsatsen till Kassel.
Derifrån kom den snart tillbaka, beledsagad af bref
från prins Wilhelm, hvilken berömde Fredriks
ståndaktighet, och uppmanade honom att framlägga
alltsammans inför ständerna. Wilhelm bifogade ock en
för sådant ändamål färdigskrifven uppsats. Fredrik
tyckte väl de deri begagnade ordalagen vara mot
Hattarna något stränga; men Ulrika Eleonora merite,
att de väl kunde stå qvar, och uppsatsen, förändrad
eller oförändrad, lemnades i afskrift åt Gyllenborg,
hvilken öfver en sådan hofvets beslutsamhet blef
Fryxells Ber. XXXY. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
