Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
general Diemar*) blef den, som måste bryta isen
och tystnaden. Han föreställde, konungen, huru denne
aldrig skulle vinna lugn och sjellständighet, så länge
det olagliga förhållandet fortfore, och partierna
följaktligen kunde genom hot och anklagelser skrämma
honom än åt ena, än åt andra sidan. Konungen tog
i början föreställningarna mycket illa; men Diemar
var envis och understöddes af Dankelmann och i
allmänhet af de ’flesta konungens egna landsmän,
naturligtvis ock af Mösspartiet och af drottningens
vänner; äfven af några konungens egna, nämligen de
upprigtiga. Men fröken Taube, som snart fick
underrättelse om planen, ville alldeles icke foga sig
derefter; utan bestormade sin älskare med smekningar
och tårar, med böner och hotelser och fick dervid
understöd af sin stora slägt, af sina många
skydd-lingar och vänner, och ej minst af konungens egen
och häftiga lidelse. Hela hufvudstaden afvaktade med
nyfikenhet utgången af en så besynnerlig strid. Detta
i Juli 1740.
Länge vacklade Fredrik fram och åter. Till en
början beslöt han sig dock att låta fröken Taubes
söner bortskickas till några i Holstein inköpta
egendomar. Hennes motsägelser och böner hjelpte ej.
Barnen blelvo verkligen afsända och det i sällskap
med Diemar, hvilken farliga motståndare Hattarna
och fröken Taube önskade så snart möjligt aflägsna.
Detta skedde i Augusti.
Den ena förargelse-klippan, nämligen barnen, var
således undanröjd; men den större och farligare,
nämligen modern, qvarstod och ville ingalunda låta sig
bortföras. Motsträfvigheten underhölls af Hattarna,
hvilka insågo, att for deras parti vore ganska
nyttigt, om hon stannade vid hofvet och således kunde
också hädanefter begagnas än till lock och än till
») 31. 81—85.
Fryxells Ber. XXXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
