Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnade man vinna genom att nedsätta afgiften för
brännvinsbränning o. s. v.
Men bredvid och i sammanhang med frågan om
dessa rustningar framstod snart en annan, som djupt
ingrep i så detta som andra dithörande ärender.
ELFTE KAPITLET.
RIKSDAGEN 1740—1741.
TVISTEN OM TROPPARNAS SAMMANDRAGNING VID
ÖSTRA GRÄNSEN.
De hemliga underhandlingarna mellan svenska
regeringen och storfurstinnan Elisabet voro
nyårstiden 1741 mycket liiliga, och det blef fråga om, att
hennes parti skulle redan då höja upprors-fanan, och
att till hennes understöd skulle framrycka en betydlig
styrka svenskar. Med sin lifliga inbillningskraft
omfattade Gyllenborg denna plan och hoppades, att Sverge
skulle genom inblandning i rysska rörelsen erhålla
landvinningar, antingen tagna med vapen i hand, eller
ock af Elisabet, blifven kejsarinna, frivilligt gifna af
tacksamhet för erhållet understöd. På denna lösa och
luftiga beräkning grundade kansli-presidenten stora
planer, och vintern 1741 lofvade han Elisabet att till
hjelp vid hennes tiliämnade uppror skulle 12,000
svenskar inbryta i Ryssland. För att kunna i
händelse af behof fullgöra detta löfte, var nödigt hafva
vid rysska gränsen en dylik tropp samlad och färdig
att genast och på första kallelse framrycka.
Troligtvis låg häruti rätta orsaken till den eljest oförklarliga
’) Danska min. bref och i synnerhet en i preussiska
gehei-mearkivet befintlig sa kallad hufvudrelation för år 1741,
uppsatt d. 9 — 20 Mnrs 1742 af Linde, dåvarande preussiskt
sändebud i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
