- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 35. Fredriks regering. H. 5. Hattpartiets styrelse 1739-1743 och Finska kriget /
94

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glädjetecken öfver upptakten blef aftonen derpå
riddar-huset illumineradt, och till målets utredning och
af-dömande tillät sig Hemliga Utskottet att sjelfrådigt
och utan ständernas hörande, utvälja bland sina egna
medlemmar en nämnd, bestående af tolf personer
med den ifriga Ilatten Henrik Jakob Wrede till
ordförande. Den kallades förräderi-kommis sjonen eller
kommissionen ii feer riksförrädarne ; ett namn, som
genast och omedelbart kastade svåra misstankar på
en hvar, som blef till denna domstol instämd.

De åsyftade verkningarna uteblefvo ej. Många
bland hufvudstadens innevånare trodde fullt och fast
på de utspridda och oroande sägnerna.
Folksvärmar tågade under vilda rop genom gatorna; Köppens
fenster blefvo utslagna, och de då för tiden brukliga
portechaise-bärarne vågade af fruktan för massorna
icke betjena sådana personer, som voro misstänkta
för delaktighet i Gyllenstiernas företag.

Rättegången fortfor, men drogs med flit på tiden
för att kunna allt framgent begagnas som medel att
reta allmänheten och skrämma Mössorna.
Gyllen-stierna förlorade slutligen allt mod och all hållning.
Han förödmjukade sig till ovillkorliga och stränga
fördömelser ö!ver sitt och sina vänners uppförande,
men vågade aldrig framkasta ett enda ord om
Hattarnas likartade beteende. Den 12 Juni 1741
inlem-nade han till kommissjonen en skrift, i hvilken han
bön föll om lindrigare straff, men tillika kallade sig
sjelf en den grofsta missger ning sman, för hvilken, om
han finge höra öfver sig uttalas den dom, han genom
sina svara brott förtjenal, blodet visserligen skulle
stelna, håret resa sig, hjertat förtvina, och själen t
ömkligaste tillstånd lemna sin boning til! ett spot t
värdig t vedermäle af den olyckligaste ynglings misshandel.
Kommissjonen, som några säga, uppeggad af Coyet,
Lagercrantz och Palmstierna x), ansåg honom böra

’) Dessa herrar sutto likväl icke i kommissjonen tnligt den
uppsats, vi haft tillfälle se.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/35/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free