- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 35. Fredriks regering. H. 5. Hattpartiets styrelse 1739-1743 och Finska kriget /
117

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inom Sekretissime-Beredningen röstade
Palmstierna och Plomgren för krig, men Spens och
Ben-zelius, om ej för fred, dock för dröjsmål och
underhandlingar. Med så motvägande åsigter kunde
Beredningen ej komma till något visst beslut. När nu
af-görandet nalkades, insatte man der ytterligare 8 nya
ledamöter; likväl förblefvo åsigterna liksom förut
delade, dock med ökad lutning till krigspartiet.

Inom Mindre Sekreta Deputationen hade deremot
nästan alla platserna blifvit besatta med ifriga
anhängare af Hattarna och ställda under ledning af
Lagercrantz och Lewenhaupt. Det var ock i denna
deputation, som partiet hade sin kärntropp. Det var ock
den, som gick i spetsen för krigslystnadens män, och
som kraftigast bidrog till det sedermera fattade
beslutet.

Hemliga Utskottet känna vi; likaså, att Hattarna
hade inom detsamma en betydlig öfvervigt.

Mellan dessa trenne myndigheter hvälfdes
öfver-läggningarna fram och tillbaka under loppet af
vår-och första sommar-månaderna 1741, dock länge utan
att komma till något visst beslut.

Dröjsmålet hade sina orsaker. Gyllenborg blef
nämligen mer och mer tveksam, ju närmare han kom
till det afgörande ögonblicket, och ju tydligare han
såg framför sig bristerna, farorna och ansvaret,
hvilka alla nu mera kommit på så nära håll, att
de ej längre kunde undanskymmas af de blåa dunster,
de rosenfärgade hägringar, som hans och hans likars
öfvermod och inbillningskraft hade framtrollat. Några
andra bland Hattpartiets ledare begynte hysa samma
farhågor, samma tvifvelsmål. Axel Löwen talade om
att taga afsked och draga sig undan, och sjelfva
Tessin började att emellanåt i sina bref föra ett mera
fredligt språk än förut. Att under de stormar, som
sålunda skakade och böjde många andra sinnen, hålla
sig fast och upprätt, dertill var ej Karl Gyllenborg
rätta mannen. Han har för litet hufvud, för att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/35/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free