- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 35. Fredriks regering. H. 5. Hattpartiets styrelse 1739-1743 och Finska kriget /
180

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för hvilket hon visade mycken obenägenhet. Nolcken
och Chetardie voro väl envisa; men hon förklarade
slutligen och bestämdt, alt Ryssland och hela
Europa skulle ogilla, om Peter den stores dotter köpte
tronen genom att bortskänka någon del af Peter den
stores ära och eröfringar, och alt hon aldrig skulle
beqväma sig till något sådant. Deremot tycks hon
hafva låtit förstå, att Karl Peter Ulrik kunde
måhända afgifva något dylikt löfte. Ytterligare fordrade
Svefge, att hon skulle ål Nolcken ölverlemna en skrift,
i hvilken hon begärde hjelp af svenska troppar och i
allmänna ordalag förbunde sig till tacksamhet.
Meningen var, att uppsatsen skulle sedermera framläggas
för Secretissime-Beredningen i Stockholm och
dymedelst påskynda både krigsbeslutet och kriget. I
början biföll hon förslaget, och en dylik skrift blef uppsatt
och af Nolcken och L’Estocq giilad samt inför Elisabet
framlaggd. Men när det kom dertill, ville hon icke
derunder teckna sitt namn. L’Estocq hade af svenska
regeringen erhållit 200 dukater i handom och löfte
om andra 800, så snart saken blifvit lyckligen
till-ändabragt. Men han kunde, eller måhända han ville
numera ej öfvertala henne till en så vådlig
namnteckning. Tidtals drog sig ock Chetardie tillbaka och afrådde,
hvarjemnte Elisabet sjelf oupphörligen plågades af !
tvekan och af växande farhågor. För att ej väcka
rysska hofvets misstankar, undvek hon numera alla
samtal med Nolcken, äfven de hemligaste, L’Estocq
snart likaledes, och tillbakadragenheten ökades i samma
mån, som riksdagen i Stockholm närmade sig det
afgörande krigsbeslutet. Farhågan för stämplingarnas
upptäckande gick så långt, att i Maj 1741 uppbrände
både Nolcken och Chetardie alla sina till ämnet
hörande papper. När Nolcken, förutseende krigets
snara utbrott, skulle lemna Petersburg, gjorde han
än ett försök att öfvertala Elisabet till något afgörande
steg, men förgäfves.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/35/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free