Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog fred mod bibehållande af de gränser rikena
emellan, soin 1721 blifvit besfämda, och han lofvade,
att svenska härens generaler och öfverstar skulle
medelst undertecknande af sina namn godkänna förslaget.
Att Lagercrantz vågade afgifva en dylik försäkran,
innebar ett lika tydligt som bedröfligt vittnesbörd om
de svenska härförarnas nedslagna sinnesstämning, och
tillika en kraftig uppmuntran för ryssarna att höja
sina anspråk och fortsätta sina rustningar. l)et åt
Lagercrantz på hans sista framställning gifna svaret
innehöll ock, att rysska regeringen icke kunde inlåta
sig i öfverläggningar om ett så vigtigt förslag, emedan
detta blifvit framstäldt af blott en enskild person och
icke af svenska regeringen, hvilken ensam var dertill
berättigad; och på sådant sätt afbröts denna del af
de underhandlingar, Lagercrantz förde i Moskwa.
Redan i och genom nu beskrifna åtgerder hade
han tillåtit sig några mycket sjelfrådiga tilltag. Han
hade t. ex. på eget bevåg föreslagit villkor till den
blifvande freden, och villkor, som alldeles icke
öfver-ensstämde med ständernas derom gifna föreskrifter;
och han hade ytterligare sökt åt det högre
krigsbefälet i Finnland tillerkänna en slags rättighet att
besluta om fred och fredsvillkor, en rättighet, som dock
lagligen tillhörde blott Sverges regering och ständer.
Men han stannade icke härvid, utan vågarle ett annat
lika sjelfrådigt steg. Han öppnade nämligen
underhandlingar med hertig Karl Peter Ulrik af Holstein
och fick till och med företräde hos nämnde furste.
Hvad dervid yttrades och beslöts, känner ingen. En
berättelse vill dock veta, att man talade om hertigens
arfsanspråk på svenska tronen, och att hertigen sjelf
yttrat större åtrå efter denna, än efter den rysska.
Men sedan i hufvudfrågan, d. v. s. om stilleståndet,
Lagercrantz icke kunnat någonting uträtta, återvände
han till Fredrikshamn.
Det är svårt att uppgifva orsaken, hvarföre han
öppnade dessa djerfva underhandlingar. Var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
