- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 36. Fredriks regering. H. 6. Efterräkning med Hattarna, Dalkarls-upproret, tronföljare-valet och dyningarna efter stormen /
90

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förra rörelsen, blef derifrån hindrad eller derföre
straffad. Hvad härvid ej minst uppretade sinnena var
förhållandet med den kära tobaken. Man hade hittills
för drägligt pris tillbytt sig denna vara i Norrge;
men dess införsel blef af Hatt-regeringen redan 1739
med ökad stränghet förbjuden; ty man ville
såme-delst skydda de tobaks-planteringar och spinnerier,
som blifvit kring Alingsås och flerestädes anlaggda;
och tull-arrende-societeten vakade noga öfver
förordningens elterlefnad. Sinnesstämningen i Dalarna blef
vintern mellan 1741 och 1742 ytterligare uppretad
genom hemkomna, dels vedsågare och arbetare, dels
soldater, hvilka efter andras sägen eller egen
erfarenhet omtalade den slapphet, hvarmed kriget blifvit
fördt, den vanvård, för hvilken soldaterna blifvit
utsatta, och i synnerhet det så kallade förräderi,
hvarmed, såsom det öfver allt påstods, Wrangel och hans
tappra svenskar och bland andra ock hans tappra
dalkarlar, hade vid Willmanstrand blifvit af
Buddenbrock lemnade i sticket. Missnöjet växte. Dess
offentliga ledare var Per Andersson från Sollerön, en
djerf och slug man, dock något begifven på starka
drycker; hvarjemnte flere hemliga uppviglare
genomkorsade landsorten och talade somliga för Birkenfeld,
andra för danska prinsen. Annu var dock missnöjet
förnämligast rigtadt mot krigets tillställare. och ej
minst mot Oiof Håkansson och mot de dalallmogens
egna ombud, som vid riksdagen 1741 röstat för krig.
Sådana tänkesätt medfördes hemifrån af de
nyut-skrifna rekryter, hvilka, 500 man starka, skulle
våren 1742 afgå till krigsskådeplatsen. Vid ankomsten
till Stockholm blefvo de ytterligare uppretade af
några orostiltare, deribland säger man, af unga Karl
Fredrik PechÜn. Tillika omgåfvos de snart af en
mängd andra på stället befintliga dalkarlar. Enligt
dessas och hemmavarande landsmäns ingifvelser ville
nu rekryterna ingalunda låta inskeppa sig; — de
hade hör!, att de skulle frun W axholmen öfver föras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/36/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free