Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland socknarna valde just missnöjets anförare Per
Andersson till riksdagsman. Regeringen hade
redan förut till ortens lugnande skickat den
derstä-des kände och älskade samt mycket vältalige
hof-predikanten Samuel Troilius, och det med både
spannmål och förmaningar. Den ditsände nu i
början af Juli 1742 ytterligare dåvarande pastor
pri-marius Erik Alstrin, hvilken sjelf, liksom hans far,
varit kyrkoherde i Leksand och vunnit dalkarlarnas
förtroende och tillgifvenhet. Uppdraget var att visa
dem osanningen af många der utspridda rykten, varna
dem för de många olyckor, som upproriska företag
kunde medföra, och säga dem, att konungen icke
önskade större magt än den, han redan egde. På
Leksands kyrkovall, kanske ock ilerestädes, höll
Alstrin samspråk med allmogen och icke utan
framgång; ty flere äldre bönder erkände sanningen af
hans ord och skyllde oroligheterna på ungdomens
obetänksamhet och öfverdåd. Rörelsen saktade sig
ock, åtminstone för ögonblicket. Men i stället gaf
allmogen sina riksdagsmän uppdrag att å ortens
vägnar framställa åtskilliga dess önskningar; t. ex. att
Karl den elftes helsosamma förordningar måtte
efter-lefvas; — att adel och prester skulle i krigstid
underhålla soldater; — att ingen annan än
skattdra-gare skulle få ega talan på riksdagen l) ; — att
tullarrendet skulle upphöfvas och tull-afgifter na äter
uppbäras af kronans ämbetsmän; — att alla
landsförrädare skulle strängeligen straffas; — att bönderna
skulle till husbehof få bränna »litet brännevin»; — och
att pä apostladagarna skulle som fordom Gudstjenst
hållas för all »derigenom främja Guds ära och
af-vända det hotande syndastraffet». Under al vaktan på
verkningarna af denna åtgerd och af riksdagens
arbeten samt af Karl Peter Ulriks val, höllo sig
dalkarlarna hösten 1742 någorlunda stilla.
’) 33 37-44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
