- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 36. Fredriks regering. H. 6. Efterräkning med Hattarna, Dalkarls-upproret, tronföljare-valet och dyningarna efter stormen /
180

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också den, att, ehuru svenska folkets ombud, ständerna,
riksdagsmännen, utkorat Adolf Fredrik, så ville dock
principalerna, svenska folket sjelft, hafva danska kronprinsen
och skulle äfven göra sin vilja gällande.
Man beskref
en annan gång, huru adeln befarade, att genom denne
till envälde uppfostrade prins blifva ytterligare qväst
och genom fortgående reduktion nedsatt, och huru det
följaktligen var just på adelns begäran, som Elisabet
föreslog och genomdref Adolf Fredriks val; — huru
adel och borgare hade med öfversitteri behandlat
danska prinsens anhängare, spottat dem i ansigtet, kallat
danskt sinnade riksdagsprester för svarta hundar, och
Stockholms och Göteborgs lägre borgerskap för ett
pack, som borde hållas under oket; — huru
dalkarlarna kommit till Stockholm i god afsigt, men blifvit
mot gifvet löfte nedskjutna
[1]; — huru faran för
Ryssland icke vore stor, ty Sverges bönder ämnade gå
man ur huset och återtaga det Finnland, som Sverges
adel förspillt;
— eller en annan gång, huru
bönderna, som icke bidragit till krigets framkallande, borde
ej heller bidraga till dess utförande, hvilket deremot
adelsfanan och prestdragonerna kunde åtaga sig; —
huru det i rysska freden betingade villkoret, att få till
Adolf Fredriks upprätthållande inkalla rysska
hjelptroppar, vore det nedrigaste, det föraktligaste förslag,
som någonsin kunde göras, en skam öfver allt, hvad
skam heter.
En annan smygskrift bar namnet:
Svenska adelns afsked och resepass åt Sverges heder och
ära.
Deri lästes bland annat: vi Sverges ridderskap
och adel göre veterligt, att, emedan Sverges ära faller
oss alltför kostsam att underhålla, hafva vi härmedelst
gifvit henne afsked och tillåtelse att söka anställning
hos andra folk. Vi tacka för den tjenst, hon bevisat


[1] Saknande en nära kännedom rörande händelserna och
deras sammanhang, trodde många då lefvande och i öfrigt kunniga
personer, det Hatt-regeringen begått ett verkligt löftesbrott, när
den lät skjuta på dalkarlarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/36/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free