Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade efter den tidens bruk skulle för besagde
ändamål uppköpas till ett värde af 60,000 riksdaler1).
Andra likartade tvister föreföllo ock rörande
andra af det furstliga äktenskapet föranledda
utgifter. Några rådsherrar, anförda af Åkerhielm och
Lagerberg, ville inskränka tiden för den kostsamma
beskickning, som skulle afgå till Berlin, och
likaledes summan af de penningemedel, som skulle
anslås åt Adolf Fredrik för hans resa till den furstliga
brudens möte, — och likaledes antalet af de skepp,
som skulle till hennes öfverförande utrustas; allt
under förnyade påminnelser om rikets nyss iråkade
stora olycka och stora skuld, och vanligtvis med
understöd af Jakob Cronstedt, Posse, Anton Wrangel
och någon gång af Johan Gyllenborg. Andra sidan,
bestående af Cedercreutz, Cederström, Ehrenpreus
och Kosen m. 11. under anförande af Karl
Gyllenborg och i synnerhet af Tessin yrkade och
genorn-drefvo de större anslagen ; emedan, hette det,
Sverges och Adolf Fredriks heder så fordrçide, och
dennes anförvandt Elisabet så önsJcade. Tvisten om
fartygens antal slutade så, att till prinsessans öfver-
1 ) Medel till de nya juvelernas inköp tyckas hafva
åtminstone till någon del erhållits genom försäljning af gamla i
husge-rads-kammaren förvarade dyrbarheter af samma slag. De nya skulle
tillhöra kronan och således efter Lovisa Ulrikas död
tillbakalem-nas. Men vid äktenskaps-kontraktets uppsättande i Juli 1744,
tillerkändes åt heune alla de dyrbarheter, hon till skäuks bekommit
af Adolf Fredrik och af andra personer. Det tyckes, som Tessin
icke velat meddela den för henne obehagliga underrättelsen, att
ifrågavarande juveler vore egentligen kronans och icke hennes.
Följden blef, att hon i öfvertygelse om det sednare förhållandet,
ansåg sig bafva laglig rättighet att efter eget behag använda och
således äfven pantsätta dem; — en omständighet, som kastar nytt
ljus öfver den sednare och mycket beryktade juvel-saken. (Se
rådsprot. i April 1744 samt Lovisa Ulrikas bref d. 26 Maj 1756
till hennes bror August Wilhelm, de sednare befintliga i grefve
Manderströms samlingar och af honom i denna punkt upplysta
genom utdrag ur F. A. v. Feisens memoirer, förvarade i fersiska
arkivet. Jemnför äfven Gjörwell: Svenska Mercurius 1765, sid. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
