Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erinrade om Kristinas sista och Karl den tolftes
första regeringsår.
Själen i dessa nöjen, näst prinsessan sjelf, var
Tessin, hvilken blef det unga hofvets allt i alla,
tillställaren af dess lustbarheter, vårdaren af dess
hushållning, ledaren af dess planer. Hans grefvinna,
Ulrika Lovisa Sparre, vann äfven för sin person
prinsessans tillgifvenhet, oeh det anmärktes, att
öfverensstämmelsen i dopnamn tycktes hafva
förebådat den blifvande vänskaps-förbindelsen. Oaktadt
alla bevis af nåd och förtroende, och ehuru blott
49 år gammal, yttrade dock Tessin hösten 1744
sin önskan att taga afsked och söka lugnet. Men
c c
Lovisa Ulrika ville nödvändigt behålla vid sin sida
både honom och hans grefvinna, och framkastade
redan dåp den planen att undantränga
öfverste-mar-skalken Akerhielm, och att i hans ställe till nämnde
värdighet, den svarade mot nutidens riksmarskalk,
upphöja Tessin och såmedelst muta denne att stanna
qvar. Men Akerhielm ville icke taga afsked, och
Adolf Fredrik prutade emot hvarje derhän syftande
tvångs-åtgerd, och ville i stället utnämna Tessin
till sin, till tronföljare-parets öfverhofmästare. Tessin
var dock ingalunda nöjd med en sådan tittel,
hvar-före Lovisa Ulrika öfvertalade kronprinsen att gifva
honom den dubbla benämningen af öfver-hofmästare
eller öfver-hofmarskalk, hvilken sednare satte honom,
som man tyckte, i värdighet liksom i benämning
nära intill öfverste-marskalken, hvilkens tittel han
också någon gång fick mottaga. Af denna eller
andra orsaker gaf sig Tessin numera till freds och
stannade qvar. Den ynnest, hvarmed han och hans
grefvinna fortfarande smickrades, var ock ganska
stor. Julaftonen 1745 kommo både kronprinsen
och kronprinsessan förklädda till hans boning,
utdelade der julklappar, försedda med berömmande
inskrifter, samt qvarstannade till qvällsvarden. Med
grefvinnan underhöll Lovisa Ulrika en mycket vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
