- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 37. Fredriks regering. H. 7. Tiden från 1743 till 1751 /
44

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smickrade henne ock med förespeglingar om snar
tronbestigning och ökad konunga-magt. Detta,
jemn-fördt med Mössornas envisa sparsamhet och envisa
fri-hetssinne, måste inverka på en personlighet sådan som
hennes. Dertill kom nu en redan förut antydd
företeelse pä den yttre politikens fält. Under året 1744
gick konungen i Preussen öfver från Rysslands till
Frankrikes sida och sökte genom sin syster att
dertill öfvertala äfven Sverges regering. Lovisa Ulrika
var genast villig, och Hattarna likaså tillfölje af deras
gamla djupt rotade känslor af ovilja mot Ryssland
och välvilja för Frankrike. Stolthet, egennytta,
öfver-ensstämmelse i tycken och önskningar, och derjemnte
Tessins tunga, Frankrikes löften och Preussens
lockelser, allt bidrog att än mer fästa Lovisa Ulrika
vid Hattpartiet, hvilket för tillfället också sjelft antog
färg af de franskt-preussiska åsigterna. Enligt vanan
visade hon ock sina tänkesätt genast och oförtäckt.
Hennes redan hösten 1744 ådagalaggda ovilja mot
Mössorna hafva vi berättat, och när vid samma tid
Preussen vunnit några betydliga fördelar mot
Österrike, lät hon deröfver anställa högtidliga
fröjdebetygel-ser, oaktadt Elisabet, Adolf Fredriks välgörarinna och
Österrikes vän, måste känna sig deraf sårad; och hon
förklarade Preussens motståndare, Saxare och
Österrikare, för ömkliga hundar, de der borde på Jcnä
tigga hennes broder om fred.

Att deremot leda Adolf Fredrik från Elisabet,
hvilken medelst stora uppoffringar hade först
genom-drifvit och sedermera upprätthållit hans
tronlöljare-val, och att i stället föra honom till Frankrike, som
var denna välgörarinnas fiende, och som tillika
motarbetat hans egna planer, detta blef och måste blifva
ganska svårt; likaså att förmå honom öfvergifva den
neutrala ställning, han dittills intagit. Redan vid
Lovisa Ulrikas första ankomst, hade han meddelat henne
sitt beslut att, åtminstone så länge den gamle
konungen lefde, icke fästa sig vid något bland partierna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/37/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free