- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 37. Fredriks regering. H. 7. Tiden från 1743 till 1751 /
139

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det ville denna gång säga, af Tessin. Flan föreslog
alltså, att frågan härom skulle underställas
konungen, d. v. s. regeringen, rådet, hvars llertal, som
vi veta, utgjordes af Hattar. Nolcken lörklarade väl,
att saken vore ett hrottmål, och att följaktligen
den lindrigare åsigten borde utan dylik underställning
antagas; men Tessin drei sitt förslag igenom.
Konungen, d. v. s. rådets flertal, svarade, att i detta
enskilda■ fall borde den mening gälla, för hvilken
den främste ledamoten talat. Blackwell skickades
således till Rosenkammaren, beledsagad af en fältskär,
som skulle efterse, huru länge den olycklige kunde
utan lifsfara tåla plågorna, och al två rättens
medlemmar, som skulle mottaga hans blifvande uppgifter.
Efter ett par timmars plågor förklarade sig Blackwell
vilja bekänna; men framkom nu med åtskilliga
uppgifter, som dels motsade hvarandra, dels föga rörde
sjelfva saken, men derjemnte ock med det påståendet,
att han aldrig fått något namnlöst bref, eller något
uppdrag att bjuda penningar åt konungen. Man hotade
omigen föra honom ned i plågoummet. Häldre,
utropade han då. häldre påtager jag mig allt, hvad
man åstundar, till och med att hafva velat förgifta
honungen, deras kongl. högheter och alla deras
excellenser riksråden. Man beslöt då, att ej längre
fort-sälta de pinliga förhören. I stället började sjelfva
rättegången med sina skriltvexlingar, hvarefter man
slutligen skred till utslaget. Nolcken yttrade sig
der-vid mildast och Tessin strängast; alla dömde dock
Blackwell från lif, ära och gods, och som förnämsta
skälet anfördes, att han af bindande
omständigheter och egen bekännelse blifvit öfverbevisad att hafva
sig h ög st för grip ligen yttrat om det oinskränkta
enväldets återinförande och om den antagna
tronföljdens rubbning, samt hemligen erbjudit en
ansenlig summa penningar. Blackwell ingick nu till
styrelsen med ansökan om nåd, hvilken dock Rosir och
kanslirätten afstyrkte, och regeringen afslog. De råds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/37/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free