- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 37. Fredriks regering. H. 7. Tiden från 1743 till 1751 /
172

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

punkt ensam vara alltför svag och otillräcklig. De
upptogo derföre också den andra, den om banken,
hvilken vi redan omtalat; en åtgerd. hvarigenom de
lingo på sin sida den stora hop, som var mer eller
mindre i penninge-verkets misshushållande förvaltning
delaktig, och derföre ville undvika dess
offentliggöra ndeo.

I Akerhielms åsigt rörande sistnämnde fråga hade
1745 också lem andra rådsherrar deltagit, hvilka
följaktligen borde på samma gång anklagas. Men två
bland dem, Tessin och Rosen, hörde till Hattpartiet *)
och blefvo fördenskull med tystnad förbigångna,
alldeles såsom man gjorde med Lagerberg, Mejerfelt och
Banér vid den 1738 anställda rådsherre-räfsten De

o /

nu, 1747, återstående med Akerhielm liktänkande
riksråden voro för sina personer af mindre vigt; Jakob
Gronstedt, en 79 års gubbe, hvilken nu mera nästan
alltid vistades på landet; — Arvid Posse, en tapper
krigare och välmenande herre, men utan några mer
framstående själsegenskaper; Anton Johan Wrangel,
sjöhjelt.en från 17193), en man af ungefär samma halt
Den rådsherre, Hattpartiet behöfde och egentligen ville
komma åt, var Akerhielm. Men de måste för skams
och för partiets skull angripa äfven hans trenne
kamrater.

Från den nya domstolen, kommissjonen, fingo
alltså nämnde rådsherrar mottaga en formlig kallelse;
men de ställde sig icke densamma till efterlefnad.
De instämdes omigen, men vägrade också nu att
infinna sig. Vi äro, påstodo de, ständernas fullmägtige
och således blott inför dem ansvarige, h var före vi ock
hafva till dem skjutit vår sak. Några häftigare
Hattar ville då tillgripa våldsamma medel; men det
afböjdes och i stället utfärdade man en ny kallelse;

») Sid. 166.

2) 3*. 175, 176.

3) 3©. 69.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/37/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free