- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 37. Fredriks regering. H. 7. Tiden från 1743 till 1751 /
241

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sökte vederlägga de skäl, som kunde mot
ifrågavarande förlikning göras, hvilken skrift till
protokollet bifogades. Rådsherrarna mente väl sina skäl
vara bindande, och Frankrike gillade dem. Man
förutsåg likväl, att förslaget skulle misshaga Adolf
Fredrik, hvarföre ingen ville vara den förste, som
detsamma för honom framlade. Slutligen åtog sig
Tessin det kinkiga uppdraget. Under ett
förtroligt samtal berättade han förhållandet i
allmänhet, hvarpå Adolf Fredrik begärde att till en
början få sig förslaget meddeladt enskildt, men icke i
sittande råd. Det aflemnades ock, men derefter
förgingo två veckor, utan att något svar afhördes.
Tessin påminte om saken, men Adolf Fredrik mente
den icke hafva någon brådska. Emellertid nalkades
dock våren och tiden för ett fälttåg, kanske för ett
krig, och riksrådet gjorde sig ånyo påmint. Adolf
Fredrik förklarade då den 7 Maj, att lian ville för
Sverge offra lif ocli allt; men han framlade
der-jemnte några sina tvifvelsmål, sina inkast, de flesta
dock tämligen obetydliga. Rådsherrarna sökte
vederlägga äfven dem, och förnyade tillika sin anhållan
om skyndsamt biläll. Derjemnte lät Frankrike
förklara, att, om Aclolf Fredrik icke till Danmarks
lugnande gåfve efter, skulle Frankrike ej längre
utbetala några underliålls-penningar; och från
lands-orterne inlupo hotande underrättelser om
befolkningens motvilja för krig i allmänhet, och i
synnerhet för ett mot Danmark. Slutet blef, att
Adolf Fredrik gaf efter och antog det gjorda
förslaget, hvarpå Danmark öfvergick till Sverges sida,
och Ryssland, lemnadt ensamt, drog sig något
tillbaka, genom hvilket allt freden i Norden blef
åtminstone för tillfället betryggad. Den och det nya
förhållandet fick ytterligare stadfästelse, när någon
tid “derefter svenska prinsen, den fyra-årige Gustaf,
förlofvades med den danska prinsessan Sofia
Magdalena, om hvilken förbindelse mera framdeles.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/37/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free