Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den på vederbörligt sätt tillbakavisa, icke blott
med ord utan ock med gerningar.
Sedan Tessin lyckats åstadkomma försoning med
hofvet i Köpenhamn, vågade ej heller Elisabet något
anfall; ty hon skulle dervid haft att vänta motstånd af
alltför många och mägtiga krafter, af hela svenska
folkets, alla partiers brinnande hat till Ryssland och
brinnande kärlek till ära och sjelfständighet; likaså af
Sverges bundsförvandter, Preussen, Frankrike och
numera kanske också af Danmark. Ryssland beslöt
fördenskull att för det närvarande icke tillgripa några
våldsamheter, utan afbida konung Fredriks snart
väntade frånfälle, och hvad då skulle inträffa, hvad då
kunde göras. Det fortsatte dock oafbrutet sina
stämp-lingar, i synnerhet i Finnland, för att der vid den
väntade brytningen hafva att påräkna så många vänner
som möjligt.
Oaktadt detta Rysslands något tillbakadragna
uppförande, och oaktadt svenska allmänhetens och äfven
en stor del af Hattpartiets benägenhet för fred; —
oaktadt allt detta och mycket annat, bibehöll dock en
del af tronföljare-partiet sin krigiska sinnesstämning.
Lovisa Ulrika samt preussiska sändebudet jemnte en
icke ringa skara deras anhängare ville hösten 1750
nödvändigt skicka en betydlig styrka, 8000 man, öfver
till Finnland, men förslaget blef i rådkammaren afböjdt
af Tessin och dervarande manstarka fredsparti, till
hvil-vet numera äfven Stjernstedt och Ehrenpreus
öfver-gått, och kvilket den gången fick understöd också af
Adolf Fredrik, hvarjemnte också Frankrike afrådde
från hvarje sådan åtgerd.
I ofvanbeskrifna mellan krig och fred sväfvande
ställning hängde förhållandet mellan Sverge och
Ryssland under åren 1747—1750, och ända till konung
Fredriks död. En granskande återblick visar, att den
fiendtliga sinnesstämningen hade blifvit framkallad å
ena sidan af Elisabet och Bestuschew och af deras
närgångna och förolämpande fordringar, — och å den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
