Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det storartade, dessa personliga anlag jemnte hans
personliga förbindelse med Tessinerna förde honom
till Hattpartiet och till dess äsigter, och han var
öfvertygad om, att det var genom dessas efterföljd
man säkrast kunde bereda välstånd och ära åt
fäderneslandet. År 1741 lät han inbilla sig, att
Elisabet skulle återlemna en större eller mindre del af
Sverges fordna östanhafsländer, om blott svenskarna
vald« Karl Peter Ulrik till tronföljare *), och man
påträffar stundom efter honom äfven andra
öfver-drifter i omdömen rörande så förhållanden som
personer, öfverdrifter än åt ena, än åt andra hållet.
Men ehuru stundom missledd af en liflig
inbillnings-kraft, följde han dock i allmänhet ledningen af en
liflig rättskänsla, samt ådagalade flere prof på
berömvärd oegennytta. Två gånger undanbad han sig
upphöjelsen till riksråd. För sitt besvär med
utredningen af några konungahusets enskilda
angelägenheter erbjöds honom en dyrbar ring, men han
vägrade mottaga den; likaså en föreslagen serskild
belöning för hans omsorgsfulla och oegennyttiga
tillsyn vid återuppbyggandet af Stockholms slott 2).
År 1748 gifte han sig med Lovisa Ulrikas
gunstling, den då 38-åriga Henrika Juliana von Liewen
och lefde med henne i ett lyckligt men barnlöst
äktenskap. Just vid denna tid och kanske genom
denna förbindelse steg han hastigt på nådens, på
lyckans trappa samt utnämndes 1747 till friherre och
1748 till ceremonimästare vid de kungliga ordnarna,
och upptogs i förtroendet om prinsessans hemliga
brefvexling på Berlin 3). Följden blef, att, när
sedermera ovänskapen utbröt mellan det unga hofvet
och Hattpartiets ledare, fattade dessa sednare någon
ovilja mot den fordna vännen, kanske misstänkande
’) Franska min. bref den 27 December 1741.
s) Heml, Ut«k. prot. den 9 Juni och 29 Juli 1747.
3) Österr. min. tref den 22 Februari 1749.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
