- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 38. Fredriks regering. H. 8. Konung Fredrik och hans sednare samtida, rikets inre styrelse 1743-1750 och konungens död /
58

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rSdet egde fatta nägra regeringsbeslut; bida delarna
enligt den grundsats af parlamentarisk styrelse, som
låter folket välja riksdagsmän och riksdagsmännen
välja rådsherrar. — Man har ofta och gäckande
omtalat, huru svenska folket styrdes af en
namnstämpel; men i sjelfva verket styrdes det af sig sjelft,
af sina egna ombud; ty namnstämpeln var ingenting
annat än det yttre tecknet och bekräftelsen på de
beslut, som svenska folket genom sina lagliga ombud
vid riksdagen, nämligen ständerna, fattade, och
genom sina lagliga ombud inom regeringen, nämligen
rådsherrarna, verkställde. Märkas bör ock, att
ko-nungamagtens här omtalade inskränkning var
framkallad af det sätt, hvarpå Karl den tolfte hade
missbrukat sitt envälde. Man erinrade sig, huru under
polska afsättnings-kriget svenskarna oupphörligt bådo
honom om fred med August, och skydd mot
Ryssland; men förgäfves. Man erinrade sig, huru under
åren 1710—1714 och då varande förfärliga nöd,
både råd och ständer ville rädda fäderneslandet
genom att sluta fred med någon eller några bland
fienderna; men huru den i Turkiet liggande Karl
tillintetgjorde alla sådana försökl) och dymedelst
störtade riket i än djupare elände. Det blef för
den skull under de följande tiderna en hos svenska
folket tämligen naturlig och berättigad önskan att
genom några grundlags-stadganden gifva ät råd och
folkombud tillräcklig magt. att för händelsen af
likartade framtida förhållanden kunna mot en förvillad
konungs åsigter, vidtaga de åtgerder, som till
fäderneslandets räddning pröfvades nödiga.

Planerna 1745—1749 till konungamagtens
utvidgande hafva vi redan omtalat, likaså huru och
af hvilka anledningar de misslyckades.

Det sätt, hvarpå ständerna 1741, oaktadt starka
motsägelser inom rådet framtvingade angreppet mot

’) 25. 172—220.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/38/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free