Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många mente, att det var blott Lovisa Ulrikas och
Hattpartiets retsamhet och preussiska förbund, som
orsakat fiendtligheten och alla deraf föranledda
farhågor och bördor. Här och der hördes man ock
påstå, det en anslutning till Ryssland vore
för-fin-narna bättre än att, såsom nu varit händelsen, gång
på gång se sitt land förvandladt till krigets
skådeplats och derigenom i grund förstördt, och det utan
hopp om något långvarigare lugn, någon blifvande
trefnad och förkofran.
Om Pommern och Vismar äro för ifrågavarande
korta tid inga märkligare händelser att förtälja.
FEMTONDE KAPITLET.
SVERGES FÖRHÅLLANDE TILL UTRIKES MAGTER
behöfver här icke omständligen beskrifvas; ty med
Polen, Österrike och Holland föreföllo inga vigtigare
underhandlingar, och de med Ryssland, Preussen,
Frankrike, England, Holstein och Danmark äro
redan förut i 35—37 delarna af detta verk omtalade.
Vi taga här endast en öfversigt af förhållandet,
genom att i korthet för minnet återkalla de förnämsta
bland dessa uppträden och beröringar: nämligen
med Danmark; dess unions-planer och
förbindelse med svenska bondupproren 1743;
förlikningen 1744; den nya oenigheten 1745—1748
föranledd af Rysslands eggelser och af tvisterna rörande
Adolf Fredriks anspråk på Schlesvig; och sist
försoningen 1749 och 1750 medelst så väl Adolf
Fredriks afsägelse som prins Gustafs förlofning;
med Holstein; tvisten mellan Adolf Fredrik å
ena och hans broder August och slägtinge Karl
Peter Ulrik å andra sidan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
