Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återverkan, Mm redaa onakrisgår 1700 tydligt
framträdde i de äldsta nordamerikaaska kolonierna, stundom
tili och med inom Europas gamla monark»ka stater.
Svenska frihet st ideas författning var en enskild och
tidig uppenbarelse af denna under hela århundradet
mer och mer framträdande rigtning. Att svenskarna
voro bland de första folk, som mägtade uppfatta och
vågade verkliggöra en sådaa den nya tidens frisinnade
åsigt, detta uppträde, ehuru försöket misslyckades,
borde vara föremål för bifall och stolthet, i st. f.
som hittills för ogillande och klander.
Som nämndt är, var det likväl endast ett ringare
fåtal bland de kunnigare svenskarna, som kände och
kunde göra sig full reda för dessa teoretiska
förhållanden. Det var just detta frihets-älskande fåtal, de
s. k. riksfäderna, som satte sig i spetsen för rörelsen
1719—1723 och bestämde dess rigtniag, och den
stora okunniga massan följde efter förnämligast för att
betryggas mot sådana envålds-åtgerder, som dem, man
nyss förut måst underkasta sig. Det fria statsskicket,
ehuru af de ädlaste bevekelse-grunder infördt, hade
följaktligen det felet, att icke stå i öfverensstämmelse
med utan i strid mot några den stora allmänhetens
dåvarande och under 40 års envälde utbildade åsigter
och vanor. T. ex. folkets ombud, son förut varit
magilösa konglige majestäts ständer, antingen
ödmjukt bifallande eller till tystnad och overksamhet
nedkufvade, dessa ombud skulle nu med ens uppträda
som fnagtegande riksens ständer; magtegande öfver
både råd, konung och hela riksstyrelsen, så den in>
som utrikes. Folket, som tiilförene måst undergifvet
och stillatigande mottaga de lagar, den enväldige
konungen godtyckligt påbjöd, skulle nu som
magtegande ständer och konungen oåtspord, sjelfva
enväldigt stifta icke blott de allmänna lagarna* utan ock
stadfästa de s. k. ekonomiska, hvilka dock tiilförene
nästan alltid varit åt konungens skön anförtrodda.
Folket, som förut varit vant vid blind lydnad för re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
