- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
37

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En annan tvistepunkt rörde besättandet af tre
dft lediga rådsherré-platser. Ungern Sternberg och
-Mössorna föreslogo Återigen Bonde och Bielke, men
rönte dervid så häftigt motstånd, att nämnde tvft
herrar sjelfva undanbådo sig. Dock läto ständerna
sedermera genom en beskickning förklara för grefve
Bielke, liksom 1747 hade skett för grefve Bonde,
sin tillgifvenhet och vördnad, hvilken &tgerd innebar
ett skarpt ogillande af Hattpartiets uppförande &r
1739. Efter några, men icke serdeles häftiga strider
utnämndes till rådsherrar Löwenhielm, det var ett
medgifvande åt hofpartiet, Karl Fredrik Scheffer,
det var ett medgifvande åt frihets-partiet, samt
Stromberg, det var ett jemnkande mellan båda.
Löwenhielm var visserligen hofvets man och ende
anhängare inom rådet; men han iakttog mycken
försjgtighet och framträdde till dess försvar aldrig
så öppet som en Erik Wrangel eller Ungern
Stern-berg m. fl. Scheffer deremot, hvilken då för tiden
till följe af lifligt lynne och glödande
ungdomskänslor hade med innerlig kärlek omfattat frihetens
sak, blef ock under de närmaste åren dess kanske
ifrigaste och kraftigaste försvarare. Nämnas bör ock,
att vid ifrågavarande tillfälle hafva icke mindre än
fem personer, uppförda på riksråds-förslag, afsagt
sig denna ära, några till följe af hög ålder, andra,
sade man, för att slippa deltaga i den häftiga strid,
som fördes mellan konungen och rådet1).

1 ofvanbeskrifna tvistet- om ordnar och resor
hade segern tillfallit hofvet; men i den om nya
r&dsherrar varit delad mellan båda parterna. I
efterföljande punkter, hvilka ansågos stå i närmare
sammanhang med suveränitets-planerna, led deremot
konungaparet det ena nederlaget efter det andra.

Till förökande af hofvets glans hade Adolf
Fredrik begärt, att hofstallmästaren och hofjägmä-

*) Preuss. min. br. Nov. 1751.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/39/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free