- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
53

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anhållan om lån vända sig till konungen i Preussen
var fåfängt ; ty han ogillade beständigt systerns
stats-hvälfnings-planer. Hon deremot vidhöll dem orubbligt.
Adolf Fredrik sjelf delade om icke hennes planer,
dock hennes ovilja mot rådet, och man trodde sig
veta, att han en gång i sin förtrytelse utbrustit: jag
vill haldre vara trumslagare i Tyskland, än konung
* Sverge. En gång gick han upp i stats-kontoret för
att taga öfversigt af räkenskaperna !); men med hvad
framgång veta vi ej. En hop subaltern-oflicerare
sökte han vinna genom att mottaga deras ansökningar
omedelbart och med förbigående af deras öfverstar;
och sina gardes-soldater genom att utan rådets
hörande ganska lindrigt bestraffa ett deras upplopp,
hvilket dessutom motståndarne trodde vara genom
hofvets anläggningar tillställdt. Jöns Lind, en ung
prest i Stockholm, hade till ämne för någon sin
predikan tagit bibel-språket: på den tiden var ingen
konung i Israel, och hvar och en gjorde, såsom
honom tycktes godt vara2). Saken väckte uppseende
och inom frihets-partiet mycken ovilja. Men straxt
derefter blef mannen af Adolf Fredrik kallad till
kyrkoherde i Lofö församling vid Drottningholm, hvarest
han stundom hedrades med påhelsningar af
konunga-paret. Man försökte ock att inom rådet, och serdeles
mellan Höpken och Scheffer, uppväcka oenighet; men
det ville ej rätt lyckas. Man företog sig ock att
medelst åtskilliga för det mesta småaktiga
tillställningar förarga och nedsätta de motsträfviga rådsherrarna.
Vid högtidliga tillfällen talade konungen vanligtvis blott
med sina gunstlingar, Bielke, Brahe, Stierneld, Ungern f
Sternberg m. fl. eller med några unga officerare; men
förbigick med stötande likgilltighet de tillstädes-varande

och ställdt till regeringen i Berlin. Rohde berättar deruti, att
Lovisa Ulrika under ett längre samtal hade sjelf för honom
fram-laggt denna sin och sina vänners plan.

’) Danska min. br. d. 2 Nov. 1753.

J) Dom. bok. 17. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/39/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free