- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
59

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vore tydliga; att rådet icke egde rättighet sig från
deras iakttagande befria, utan tvärtom en af lag,
heder och samvete ålaggd pligt att dem efterkomma.
Bådet erinrade tillika om allt det betryck, Sverge
lidit under Karl den tolftes envälde, och om allt
det besvär, man haft, för att skaffa landet ett friare
statsskick, och äfven derom, att rådet vore af
ständerna tiU dettas upprätthåUande förpligtadt o. s. v.

Lagligheten af den ena eller andra sidans påstå«
ende berodde naturligtvis på dettas förhållande till
regeringsform och konunga-försäkran. Huruvida dessa
voro i sig sjelfva billiga eller obilliga, nyttiga eller
skadliga, det var en egen och serskild fråga. Men
säkert är, att, sådana de voro, hade de blifvit af både
konung, råd och ständer antagna och besvurna, och
att de således borde vara för alla gällande, intill
dess de blifvit i laglig väg förändrade. Att nu rådets
åsigter öfverensstämde med dessa grundlagar, och att
å andra sidan de skäl, Adolf Fredrik nödgades
tillgripa, voro synbarligen svaga, trugade och i strid med
samma grundlagar, detta gaf ocb måste gifva åt det
förras parti ett Btort försprång i allmänna
tänkesättet. Sjelfva preussiska sändebudet ogillade flere
hofvets åtgerder, och det från Danmark nedskref till
sin regering följande rader. Troligen skall
rådspartiet segra, genom kraften af si&fiskäl och den
kärlek till friheten, som hos svenskarna förefinnes1).
Men hofpartiet och i synnerhet Lovisa Ulrika påstod
sina skäl vara goda, sättande, såsom ofta sker, det
personliga tycket öfver lagen, och anseende sin
enskilda öfvertygelse om obilligheten af ett lagbud
vara gilltigt skäl att detsamma bryta. Drottningen
trodde sig ock kunna påräkna stort anhang redan
nu i landsorterna och längre fram under riksdagen.
Hon gaf fördenskull icke i ringaste mån efter, och

’) D. tl Dec. 1753. Par la validité de ses raisons et par
1’amour, que chaqu’un porte pour sa liberté.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free