Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följden blef, att ämbets-tillsättningarna under åren
1752—1755 föranledde många och svåra tvister. För
att om arten af dessa uppträden gifva läsaren
närmare kännedom, skola vi här nedan lemna en kort
framställning af några de förnämsta deribland.
Vid Nylands och Tavastehus regemente var 1752
en öfverste-löjtnants syssla ledig. Till dess
återbesättande uppfördes på förslag en v. Gertten, major
vid regementet. Denne var född 1696, hade ingått
i krigstjenst 1712, bevistat striderna vid Pelkenä och
Stor-Kyro 1713 och 1714, tåget mot Trondhem 1718,
finska fälttågen 1741—1743, sedermera haft sig
anförtrodda flere vigtiga uppdrag och blifvit utnämnd
till riddare af svärds-orden. Men med hans, den
före-slagnes, förbigående utnämnde Ådolf Fredrik en
dåvarande kapten vid lifgardet vid namn Gjös, hvilken
var född 1710 och hade inträdt i krigstjenst 1727
samt förvärfvat sig namn af en skicklig officer, dock
utan några serskildt framstående förtjenster, utom
den, att vid några tillfållen hafva på riddarhuset talat
för hofpartiet. Rådsherrarna ansågo denna utnämning
lända till förfång för den redlige och välförtjente
- undersåtaren v. Gertten, och således vara olaglig,
hvarföre de jemnte anmälan härom bådo konungen
ändra sitt beslut, hvartill denne också var lagligen
förpligtad. Men han vägrade och ville i stället, att
fullmagt för Gjös skulle genast utfärdas, och som skäl
anfördes, att Gertten vore af ålder mindre passande
till den vigtiga sysslans bestridande. Men i rådet
uppstod dä den gamle Rosen och förklarade, att han
som general-guvernör i Finnland hade lärt känna
Gertten såsom en verksam och duglig man och kunde
intyga, att denne, hvilken dessutom var blott 56 år
gammal, hade i behåll alla de kropps- och
själskrafter, som till sysslans bestridande kunde erfordras.
Ett stort flertal af rådsherrarna vidhöll följaktligen
deras förra åsigt och läto hos konungen göra nya
framställningar, men lika fåfängt. Då och som sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
