- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
61

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försöket sändes till honom riksråden Posse och Scheffer
för att ytterligare framlägga alla dessa förhållanden;
men äfven deras böner och föreställningar blefvo
fruktlösa. Under samtalet härom tillät sig dock Scheffer
att erinra om innehållet af den försäkran, Adolf
Fredrik besvurit; men denne förklarade likväl, att
han icke skulle utnämna någon annan än Gjös, och
med detta svar måste de två herrarna aflägsna sig.
Emedan nu hvarken konungen eller rådet ville gifva
vika, blef sysslan otillsatt och målets afgörande
uppskjutet för att hemställas till nästa riksdags ständer.
Men den unge frihets-glödande Scheffer blef
högeligen uppbragt. Konungen, skref han, vill ej
återtaga sitt beslut, och har alltså redan glömt sin
af-gifna försäkran. För mindre fel blefvo konungarna
Karl den förste och Jakob den andre olyckliga;
men svenskarna äro ej så beslutsamma som
engelsmännen, och hår finnas ej den bestämdhet och kraft,
som fordras för att göra landets lagar gällande *).

Landshöfdinge-sysslan i Westerbotten blef ledig.
Till dess återbesättande hade rådet på förslag uppfört
tre välförtjenta herrar; men derifrån uteslutit en
lagman Malmerfelt, hvilken tyckes hafva som ämbetsman
åtnjutit stort anseende och hade förut blifvit af
ständerna anbefalld till befordran, men som hade några
tjenst- och lefnadsår mindre än de tre föreslagna.
Om nu rådet vid detta förslag begått den orättvisan
att icke hafva nog högt uppskattat någon Malmerfelts
öfvervägande skicklighet, så var detta ett fel, för
hvilket det kunde endast inför ständerna anklagas och
ansvara. Konungen egde väl rättighet att enligt sin
enskilda öfvcrtygelse härutinnan afgifva i
rådkammaren sin dubbelröst, men alldeles icke att frångå det
af rådets flertal uppsatta förslaget. Detta gjorde han
likväl och utnämnde Malmerfelt. Som skäl uppgafs,

’) Arkivet på Sjöholm. K. F. Scheffera bref till O. Fleming
d. 29 Dec. 1752.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free