- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
121

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deröfver, att rådsherrarna velat hindra honom från
att omedelbart vända sig till rikets ständer, hvarpå
Höpken genast svarade, att rådet endast påmint
hans majestät derom, att sådana meddelanden borde
ske med råds råde1). I verkligheten hade ock
konnngen redan d. 6 Nov. fått och fick nu ytterligare
äfven d. 10 omedelbart vända sig till ständerna, utan
att rådet sådant hindrade. De fruktade förmodligen
att, genom strängt vidhållande af nämnde lagrum,
blottställa sig för den misstanken att vilja från
ständernas kunskap undanhålla de kanske för rådet
menliga upplysningar, som konungen möjligtvis hade
att meddela.

Hans nu d. 10 Nov. aflemnade skrift innehöll
utom det redan anförda åtskilligt annat, som rådet
ansåg sig böra i en ny skrifvelse af d. 12 Nov.
närmare belysa eller vederlägga. 1 skriften af d. 7
Nov. hade nämligen rådet talat om en riket
öfver-hångande fara och om dess vådliga belägenhet. I
sitt svar d. 10 Nov. begärde Adolf Fredrik få veta,
hvad rådsherrarna menade med nämnde ord. 1 sitt
återsvar d. 12 Nov. sade rådet, att för ett fritt folk
kunde ingen större fara uppstå, än den, att hotas med
frihetens förlust, äfven under en mild och nådig
konung; — och den, att lagligt fattade beslut icke
verkställas, och att lagen sålunda försättes i
overksamhet. Sådant tillstånd måste rådet kalla en vådlig
belägenhet. I skriften d. 10 Nov. hade Adolf Fredrik
antydt, huru hans vägran att underskrifva åtskilliga
beslut icke vore orsaken till dröjsmålet med deras
verkställande; ty enligt gällande lag borde beslut,
fattade och underskrifna af rådets flertal, utfärdas
och verkställas, antingen de vore af konungen
undertecknade eller ej. I sitt genmäle d. 12 Nov.
svarade rådet: att utfärda beslut, underskrifna blott
af oss, men icke af hans maj:t, dertill har hitintills

’) Rådsprot. d. 10 Nov. 1755.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free