- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
142

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänner, anföll sekreteraren, fattade honom om lifvet
och hotade kasta honom ut; men Palén lyckades
komma lös och ställde sig med ryggen mot en vägg,
der han sökte med dragen värja försvara sig. Några
bland de angripande ropade ock: låt bli honom «4
långe! vi skola först håfva ut talmannen, och sedan
får sektem följa efter. Hufvudanfallet rigtades derpå
mot den förstnämnde. Lars Larsson rusade fram
till talmansbordet och stötte honom ett par gånger
för bröstet, så att han föll baklänges ned på sin
stol. Erik Persson slog honom på kindbenet, grep
honom i håret och ville rycka från honom
talmansklubban. De sammansvurne skriade högt och
trotsigt och ropade till sina ståndsbröder af andra
partiet: de, som i går voro så ifriga med att såga ja!
töras de också nu komma hit och försvara sin
talman? Några personer af båda partierna gingo ut
för att slippa bevittna eller deltaga i det våldsamma
uppträdet. Men flere bland frihets-partiets bönder
framträngde och ställde sig till försvar framför Olof
Håkansson, och nu tycktes det ordna sig till ett
verkligt slagsmål. Men då böljade Josef Hansson
att med hög röst sjunga den allmänt kända
psalmversen:

Vår fiende ifrån oss drif,

Och Du med friden när oss blif!

Ledsaga oss i alla stund!

Att vi må undfly djefvulens fund1).

På ögonblicket tystnade oväsendet, och alla instämde
i sången. Knappt var den likväl slutad, förr än
talmannen fordrade upprättelse, och oväsenéet åter
började med ett buller och ett skrik, som bådade
allvarsamma strider, hvilkas utgång syntes ganska

’) Gamla Psalmboken N:o 180, t. 5. N&gra säga att hin
sjöng fifven de två följande venerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free