Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sterna 4 och deribland biskop Halenius, kyrkoherden
Rogberg och professor Gadolin; af borgare-ståndet
4 och deribland de som riksdagsmän utmärkta
herrarna Scbauw och Renhorn, och af bonde-ståndet 4
och deribland frihets-mannen Jakob Larsson från
Wis-nums , härad i Wermland. Ordförande blef Wrede,
åklagare Renhorn och sekreterare en Svante Myrin.
Bland adelns åtta medlemmar voro sex kända för
juridisk bildning och erfarenhet, likaså
borgareståndets alla fyra ombud, hvilka voro borgmästare,
likaså sekreteraren, hvilken var krigs-fiska).
Kom-missjonens första protokoll är af d. 9 Dec. 1755,
hvarefter man började anställa förhör med de
brottsliga, bland hvilka flere, t. ex. Erik Persson och
Erik Johansson redan voro inmanade i häkte.
Några bland de mest brottsliga och mest vigtiga
personerna lyckades dock rymma undan från
rättegången. Lars Larsson hade blifvit uppskrämd
genom Fersens hotelser och upploppets olyckliga
utgång. Redan samma qväll kom han upp till Adolf
Fredrik, kastade sig för dennes fotter, beskref den
olyckliga belägenhet, hvari han genom nit och till—
gifvenhet för konungahuset hade råkat, och bad på
det enträgnaste om beskydd. Konungen tillkallade
Horn, som ålades hjelpa mannen undan x). Denne
gömdes då någon tid först hos Erik Wrangel
och sedan på Ulriksdal, hvarifrån han slutligen af
de båda hofmarskalkarna Horn och Rålamb hjelptes
på flykten, så att han lyckades öfver Wermland
undkomma till Norrge. Svenska regeringen begärde,
1 ) Lovisa Ulrika har i sina anteckningar för efterverlden
skrifvit: ehuru hofvet med, all sanning och öfvertygelse fann sig
för ingen del hafva härtill (till Lars Larssons olycka) coopererat,
och saken fastmer utan dess ringaste vetskap för sig gått, var dock
hans majestäts hjerta lätt rördt till medlidande med denna arma
menniskan, och marskalk Hom fick 50 dukater dels att skaffa
honom bort, dels till subsistence för honom. Fersens skrifter 2. 240.
På ett annat ställe, sid. 244, säger hon likaså, att hofvet
sann-färdeligen ingen del hade i sjelfva bondlarmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
