- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
149

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock efter några dagar ertappad och omigen häktad.
Tillika förspordes, att en annan Wrangels och Brahes
handtlangare, löjtnant Gardemein, inlemnat eller
ämnade till kommissjonen inlemna några Erik
Wrangels bref, som voro af betänkligt innehåli. Denne
fann nu för godt att hålla sig undan, så att han ej
kunde af domstolens stämningsbud anträffas. Man
trummade efter honom; men han låg gömd, som
man säger, inom sjelfva hofkretsen. Slutligen fann
han dock enligt Fersens råd vara klokast att rymma,
och lyckades verkligen undkomma, tagande också
han vägen till Norrge. Här var han hela våren
1756 sysselsatt med hvarjehanda stämplingar för att
till uppror locka folket i Sverges vestra gränsorter,
hvarom mera framdeles. Men sedan äfven dessa
försök misslyckats, flydde han till Tyskland och lefde
någon tid i Stade samt åtnjöt af Lovisa Ulrika ett
årligt underhåll af 1,000 eller 1,200 ecus; men dog
1760 af blodstörtning.

Äfven om kapten Skeckta må några ord sägas.
Han hade också nu varit en bland hofpartiets
handtlangare och från Adolf Fredrik sjelf fått mottaga
vapen, förmodligen ämnade till utdelning *). Efter
bond-upploppets qväfvande d. 29 Nov. och utan att
genom dess misslyckande afskräckas, företog han sig
att anklaga Olof Håkansson, såsom den der brutit
mot rikets lagar och mot bonde-ståndets rättigheter.
Men Olof Håkansson blef af sitt eget stånd tagen
i försvar, och Skeckta visade mer och mer och i
synnerhet under rättegången ett oförstånd och en
oregerlighet, som gränsade till sinnesrubbning, hvadan
han ock blef som mindre vetande qvarhållen i
fängs-ligt förvar.

Att ingå i närmare beskrifning om förhållandet
med de många personer, som i anledning af detta
mål blefvo hörda och dömda, det tillåter ej tiden.

’) Ständernas Kommiss, prot. d. 22 Jnni och 2 Juli 1756.

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free