- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
168

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dess tillämpning kunde naturligtvis icke komma
i fråga, förr än efter 1746, och sedan Sverge genom
prins Gustafs födelse fått en arifurste att uppfoatrt.
Men vid riksdagen 1747 voro det unga hofvet och
det bland ständerna herrskande Hattpartiet mycket
nära förbundna med hvarandra, hvilket hade tBl
följd, att ständerna icke bevakade ofvannämnde sin
rättighet, häldst en dylikr åtgerd kändes för mången
icke blott motbjudande, utan ock obiliig, t. o. m.
orättvis. Lovisa Ulrika vågade derföre att till
prinsens guvernör på eget bevåg utnämna Tessin, hvilken
då för tiden var hennes gunstling; och emedan han
tillika var riksdagens, blef åtgerden af ständerna
icke tadlad, utan stadfästad. Folkombuden hade
visserligen också magt att utfärda det förhållningsbref,
den »underrättelse», enligt hvilken prinsens
uppfostran och undervisning borde ledas; men ej heller
denna rättighet begagnades, utan Adolf Fredrik sjelf
fick uppsätta de föreskrifter, som för ändamålet
behöfdes.

Så skulle det måhända hafva fortgått länge nog,
så framt ej tvänne redan omtalade företeelser in?
träffat, nämligen missämjan mellan hofvet oeh rådet,
samt missnöjet med Lovisa Ulrika. I sammanhang
med dessa nya förhållanden började man nämligen
befara, att den sednare skulle hos prinsen inplanta
sina personliga åsigter; nämligen hat till det fria
statsskicket och kärlek till envälde. Vid riksdagen
1751 uppsatte fördenskull Hemliga Utskottet en
inlaga rörande folkombudens rättighet i denna punkt;
men Adolf Fredrik gaf då tillkänna sin önskan att
såsom fader få sjelf leda sina barns Uppfostran. Som
nämndt är, tyckte många hans anhållan vara
naturlig och billig. Derföre och genom dåvarande
vice-landtmarskalken Brahes bemedling lät utskottet sitt
förslag falla. Oenigheten mellan hofvet och
ständerna hade ännu icke stigit till den skoningslösa
förbittring, som sedermera blef händelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/39/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free