- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
190

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framstående män. Gurernör för alla tre furstarna
blef den högt ansedde rådsherren Karl Fredrik
Scheffer, längre fram dea unge konungens
gunstling; lärare, för prins Gustaf professor
Klingen-stierna, för prins Karl professor Voltemat och för
prins Fredrik Adolf professor Johan Benzelstierna,
alla tre, hvar p& sitt sätt, mycket ansedda personer.
Bland de åtta kavaljererna må nämnas, hos Fredrik
Adolf grefve Gustaf Filip Greutz, skalden och den
slutligen blifvande rådsherren och kansli-presidenten;

— och hos prins Gustaf icke mindre än tre
ryktbarheter: den ene Tessins slägtinge Fredrik Sparre,
den sedermera blifvande rikskansleren; den andre
grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg, den sedermera
berömde och frisinnade skalden; och den tredje
friherre Georg Gustaf Wrangel, sedermera
generallöjtnant och minister plénipotentiaire, men slutligen
ock uppfinnare af förslaget om krono-brän nerier na*).

Konungaparet, som för tillfället måste
underkasta sig den smärtsamma förödmjukelsen att
mottaga dessa påtrugade uppfostrare för sina barn, var
i hög grad uppbragt. Det fortfor att undvika
Stockholm och stannade ännu till en tid på
Ulriksdal, och man hörde Lovisa Ulrika bland sin
förtrogna omgifning säga, att det tydligen sågs, huru
ständerna icke ämnade sätta några skrankor för sitt
hat och sina förföljelser, och att således revolution
vore enda medlet att frälsa hofvet och dess vänner.

1 ) I uppsatsen : Gustaf den tredje som konung och menmska,
(Sv. Akad. Handl. efter 1796. Del. 32. sid. 99) säges, att
guvernörer, vice guvernörer, kavaljerer och lärare omvexlade, alltefter
som olika politiska meningar fingo öfvervigt. Föräldrarna ogillade
både de ena ock de andra, såsom påtrugade. Af dessa
ordställningar lockas läsares att tro, det s&dana ombyten af lärare blefvo
flere gånger påtrugade, och att konungaparet ogillade flere
uppsättningar deraf, hvilken uppfattning, om den vore sann, skulle
gifva ökad anledning till klander mot ständerna, mot folkombuden,
mot frihetstiden. Men det var blott en gång, nämligen 1756,
som ett sådant parti-ombyte af lärare skedde; och det var blott
den då tillkomna uppsättningen, som hofvet ogillade.

Digitized OOgle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free