Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlade som okända personer, oaktadi deras
konungar äro fäderneslandets närmaste
bundsför-vandter. Hennes majestäts missnöje med ständerna
vill jag ej närmare beskrifva; en hvar känner det,
oeh hennes majestät har nu sjelf af gifvit skriftligt
bevis derå. När Sverge hjelpte det br andenburgska
huset till konung a-tittel, kunde man väl icke
föreställa sig att derifrån få mottaga en prinsessa, som
skulle hålla sig för god att bära Sverges riks-juveler,
hvilka dock många stora drottningar burit. Märkas
bör ock, att, då vi, ehuru ett fattigt folk, likväl
hedra oss med att upprätthålla ett dyrt och kostsamt
hof, böra vi ock vara angelägna om att äfven i
andra hänseenden upprätthålla svenska namnets
heder och vårt rikes värdighet. Dessutom, hvad hafva
vi att vänta af framtiden, om våra prinsar vänjas
vid’sådana tänkesätt och ef ter dömen. Förhållanden,
så betänkliga, böra fördenskull icke med lamhet
handteras; utan ständerna måste laga så, att de
vid sin afresa äro förvissade om, att kongl. maj:t
sjelf regerar riket, och det enligt dettas lagar och
sin egen försäkran. Alla instämde, och man erinrade
också derom, att den beredvillighet, hvarmed
svenskarna år 1751 ökade hofvets handpenningar, icke
förtjenat ett bemötande, sådant sotn drottningen nu
låtit dem vederfaras. Beslutet blef, att låta om detta
allt utarbeta en föreställning, som skulle afgifvas till
konungen. Det var också just denna dag, som man
under myckén tillfredsställelse beslöt att, till
allmänhetens upplysande om verkliga förhållandet med
denna och andra tvister, utgifva en riksdags-tidning.
Tessin, Sverges ombud vid förmälningen 1744,
hade, som sagdt är, genom äktenskaps-kontraktet
formligen tillerkänt Lovisa Ulrika eganderätten till
de då aflemnade juvelerna, och detta var ett bland
villkoren för det ingångna äktenskapet. Strängt och
kontrakt-messigt taget, hade hon således till dem
full eganderätt, och det var svenska staten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
