- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
206

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eders maj: is löften, vilja och afsigt, skulle tillåtas,
då skulle ock i vårt rike finnas tvänne regenter,
den ene med och den andre utan lag, under hviiket
förhållande ordningen och lugnet svårligen skulle
kunna upprätthållas.–Af allt, hvad som
förekommit, har dock ingenting varit mer oväntadt, än
att hennes majd genom ett skriftligt yttrande
förklarat sig, som orden lyda, för god att hädanefter
hära rikets juvelerK Att nu riksens ständer skulle
med hennes majestät ingå » någon skrißvexUng om
detta eller om andra allmänna ärenden *), sådant
är hvarken vanligt eller med regeringssättet förenligt.
Men når till ständerna kommer en hennes maj:ts
skrifvelse, af dem icke framkallad, men innehållande
uppenbart förakt för riket, då skulle ett stillatigande
dervid icke vara ständerna vårdigt. Be vilja alltså
erinra derom, att dessa af hennes maj:t ringaktade
juveler hafva likväl ett eget och dubbelt värde,
nämligen både af de konungar, som dem burit, och af
det rike, de tillhöra; ett rike, som under med- och
motgång bibehållit sitt anseende och sin urgamla
heder, följaktligen ock ett värde, som svårligen kan
ökas, men alldeles icke efter godtycke förminskas.

— — Dessa omständigheter är det, som riksens
ständer med bekymmerfulla sinnen härmedelst
framlägga. De vilja ingen ändring i eders maj:ts
sinnelag för dess gemål; men väl i hennes maj:ts sinnelag
för riket. De begära ingenting högre, än att eders
maj:t måtte få ostörd göra sina undersåtare lyckliga
och sin regering ärofull; och att den person, som
närmast förenat sin välgång med eders majestäts,
måtte kunna blifva, också hon, föremål för deras
tillgivenhet och vördnad. Till eders maj:ts ömma vård
härutinnan förtro sig ock riksens ständer i
underdånighet och tillika i den glada förhoppning, att
icke behöfva tillgripa de utvägar, Gud och deras
rätt dem eljest tillsagt.

’) Rådsprot. d. 26 Maj 1756.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free