Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dernas yttrade tänkesätt mot drottningen icke
svarade mot hennes imma tänkesätt för dem och för
svenska folket; och att hon kunde med trygghet
underkasta sig Guds och efterveridens dom. Hon sjelf
lät väl återlemna de 1747, men icke de 1744
bekomna juvelerna, hvilka sednare hon ansåg sig böra
qvarhålla. Detta och än mer den egenkära och
stolta tonen i hennes bref samt den bjerta
motsägelsen mellan hennes tal om aktning och kärlek
för svenskarna ä ena sidan, och å den andra det
sätt, hvarpå hon ofta bemött dem, samt nu
förklarade sig sjelf felfri och således kastade på dem
all skuld till oenigheten; — och ytterligare det sätt,
hvarpå Adolf Fredrik såsom ett språkrör upprepade
sådana hennes påståenden och som en jaherre gillade
deras innehåll, allt detta väckte mycken ovilja, och
ständerna beslöto att på konungens bref aflåta ett svar
till vederläggning af drottningens mot dem rigtade och
af Adolf Fredrik upprepade beskyllningar.. De sökte
deri omigen ådagalägga, att Berliner-juvelerna vore
statens egendom. De upprepade omigen, att
hufvud-föremålet för ständernas missnöje i denna sak var
drottningens förklaring, att bon ansåg sig vara för god
att hädanefter bära rikets juveler. De upptogo för
öfrigt till vederläggning några bland hennes anförda
skäl. Hon hade-1, ex. sagt, att hennes klandrade bref
var skrifvet till general Kaulbars och icke till Hemliga
Utskottet; men ständerna svarade, att bref vet var
■»lämpadt på ständerna» och nämnde dem och
Hemliga Utskottet, men icke med ett enda ord general
Kaulbars1). För brefvets skarpa uttryck hade
drottningen anfört den ursäkt, att hon begagnat ett språk,
hvars ord icke voro henne närmare bekanta.
Ständerna svarade, att de använda orden skulle i hvad
språk som häldst vara till mening och innehåll så
’) Si var det ock.
FryxelU Ber. XXXIX.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
