Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som nämndt är, hade konungaparet redan på
f. m. d. 22 Juni rest ut till Ulriksdal. Annu helt
och hållet okunniga om des föregående nattens
upptäkter, hoppades de på framgång i sina planer och
voro uader dagens lopp ovanligt glada och lifliga.
Men frampå aftonen kommo efter hvarandra Stierneld
och Horn med de förfärande underrättelserna, och
nu förvandlades glädjen till bestörtning, till förtviflan.
Adolf Fredrik, häpen oeh blek, kunde ingenting säga,
ingenting företaga. Lovisa Ulrika svimmade, säger
man, vid första underrättelsen, och gick sedermera
fram och tillbaka, också hon rådvill och förtviflad.
Det ena förslaget aflöste det andra, och det
vanligaste var att genast smyga sig bort och enligt en
bland de förra planerua skynda till Uppsala och der
höja upprorsfanan ; men Horn ville nödvändigt invänta
Brahes ankomst och bifall dertill. Man svigtade
fram och åter, och vagnarna blefvo än för-, än
frånspända, hvarunder emellertid den ena timmen
efter den andra förgick. Ändtligen beslöt man hålla
god min och göra sig oskyldig, hvarpå hofvet satte
sig i åkdonen och for sent på qvällen in till
huf-vudstaden. Med häpnad såg der Adolf Fredrik gatorna
fulla af väpnade borgare och adelsmän, och på
Norrmalmstorg flere kanoner rigtade mot slottet.
Uppkommet i sina rum, omgafs konungaparet af en
skara tjenare och anhängare, hvilka tycktes beredda
till försvar.
Men innan något beslut derom hann tagas, blef
Fersen anmäld till företräde. Denne herre fruktade
nämligen, att det hemkomna konungaparet skulle i
förtviflan tillgripa några vilda och olyckabringande
åtgerder. Att sådant förekomma och tillika för att
upplysa och derigenom lugna sinnena, beslöt ban
att med den hos honom varande Kaulbars genast
begifva sig upp till konungen, ehuru det redan led
mot midnatt; men Kaulbars ville ej följa med.
Fersen åkte då ensam upp till slottet, der han snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
