- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
244

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fann sig omgifven af en stor skara hofvets
ämbetsmän och betjening. De visade någon bestörtning,
men tilläto sig inga våldsamheter, och Fersen
insläpptes till konungen. Denne var ensam i rummet,
men på sängen låg hans värja oeh bakom
kabinettsdörren stod drottningen lyssnande 1). Knappt var
Fersen inkommen, förr än Adolf Fredrik, blek och
sväfvande på målet, utbrast: hvad vill man detta
såga? år jag i arrest uti mitt slott? Fersen svarade:
Bevare Gud! det är högst beklagligt, att sådana
tankar kunnat ett enda ögonblick få insteg i eders
maj:ts hjerta. Jag har tvärtom hitkommit för att
inberåtta de anstalter, rikets ständer till sin egen
säkerhet måst vidtaga så skyndsammeligen, att de
icke hunnit invänta eders maj:ts återkomst till staden.
Derefter .aflade han en omständlig berättelse om allt,
som förefallit, angifvelserna, undersökningarna och
de häktade personernas namn. Dervid utbrast Adolf
Fredrik: hvad skall jag tro, når jag ser mina vänner
blifva af ständernas kommissjon fängslade? Fersen
svarade: det är med förvåning, jag hör löparen
Ernst, några under-officerare samt kaptenerna Puke
och Stålsvärd, hvilka åro angifna för straffbara
stämplingar, nu erhålla det ärorika namnet af eders
maj:ts »vänner», hvilket jag trodde häldre böra
gif-vas åt trogna undersåtare och rikets ständer. Adolf
Fredrik svarade: ja! jag ser vål, att det går mig
som Karl Stuatt; men jag skall försvara mitt lif
intill sista stund. Fersen försäkrade, att ingen hyste
våldsamma eller förrädiska tankar mot konungen,
och efter att slutligen hafva i någon mån lugnat
dendes upprörda sinnen, återvände Fersen till sin
boning. Det var då sent på natten mellan den 22
och 23 Juni.

’) Detta nämnes ej i hennes egen berättelse, hvilken säger,
att hon nnder samma tid höll med Brahe en öfverläggning, som
likväl icke ledde till någon bestämdare åtgerd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/39/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free