- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
260

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En sftdan utgång, ehuru af de flesta förutsedd,
störtade hofvet och i synnerhet Lovisa Ulrika i
djupaste förtviflan. Hon tänkte på att med Våld
eller list befria Brahe och Horn; men man hade
flyttat dem till nya än säkrare fängelserum, och
bevakningen var alltför talrik, välordnad och
på-passlig. Hon tillkallade sina mägtigaste motståndare
inom rådet, Ekeblad, Höpken, Palmstierna och’äfven
Wrede, och lofvade, att konungens beslut skulle
hädanefter alltid öfverensstämma med rådets och
folkets önskningar, hvaremot hon besvor dem att
rädda de nämnde två herrarna. Men riksråden sva-:
rade, att de dertill icke egde någon magt; emedan
saken numera berodde endast af ständerna. Hon
tillkallade då dessas ordförande, landtmarskalken,
den mägtige Fersen. Denne fann henne i bedröfligt
tillstånd, ansigtet vanställdt af tårar och sorg och
rösten så qväfd af suckar och gråt, att hon i början
knappt kunde tala. Slutligen utbrast hon i de
be-vekligaste böner; nämligen, att Fersen måtte ställa
så till, att Brahe och Horn förskonades, åtminstone
till lifvet. Fersen ville icke bedraga henne med
falska förhoppningar, utan förklarade, att hela
riksdagen, hela Stockholm, ja t. o. m. de
sammansvur-ne8 fordna vänner ropade på straff utan försköning;
och att i denna stund skulle ingen dödlig kunna

rädda de två herrarnas lif.–Jag tackar för

eder upprigtighei, svarade drottningen, och tror att
det i sjelfva verket är, såsom ni säger1). Hon fort-

’) Detta enligt Fersens berättelse, Fersens skrift. 2. 124.
Enligt drottningeds, s. st. 283, sade han, att nämnde herrar, om
de också af riksdagen befriades, skulle dock af den uppretade
menigheten sönderrifvas; hvarpå drottningen genmälte, att hon tvärtom
trodde, det menighetens högsta önskan vore just de anklagades
befrielse. — Danska sändebudet skref dock d. 9 Juli : man tror
några domare mutade till fördel för Brahe; men det är fåfängt,
ty allmänhetens hat vill nödvändigt se blodet af denne lugnets
förstörar e. Preussiska sändebndet skref likaledes d. 13 Juli: Jag
måste till r&dsherramas beröm säga, att de visa mycken återhåll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free