- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
267

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

erkännande af rättvisan i det straff, det missöde,
som nu drabbat honom sjelf, men hvilket han
sökt bereda åt sina motståndare. Hans sista
dagar fläckades icke genom något enda drag af
hämndlystnad 1). Tvärtom. Han skickade sin
bikt-fader till Fersen med helsniBgar oeh tacksägelser
för de goda råd, denne gifvit, men hvilka Brahe
till sin olycka icke följt; och vid flere tillfällen
uppmanade han de sina att afstå från all tanke på
hämnd, och denna sin försoning med Gud och
men-niskor stadfästade han genom att i sitt fängelse två
serskilda gånger begå nattvarden; den sista några
timmar, innan han fördes till afrättsplatsen. Sedan
den högtidliga andakt-förrättningen blifvit afslutad,
ingick han i ett samtal med Troilius, men
tvär-tystnade helt hastigt. Efter några ögonblicks
uppehåll utbrast han: Du milde Gud! huru stor är icke
din nåd! Derefter vände han sig till biktfadern
och sade: min kära Troilius! kan någonting vara
så stort, som Guds nåd? Han tager fatt på en
man, som i trettio år lupit på syndens våg,
omvänder honom inom en månad, förlåter honom alla
hans synder och gör honom i dag evinnerligen salig.
Till den psalm, som vid afrättningen skulle sjungas,
valde han: Jesus allt mitt goda är. Andra versen
deraf börjar med dessa ord:

Jag ej frågar efter gull,

Efter höghet och stor ära.

Gull ej annat är än mull,

Få sin höghet rättsligt lära;

och Brahe föreskref nu, att när denna vers begynte
sjungas, just då skulle han få nedböja sitt hufvud
till sista afskedet från den verldsliga äran och hög-

‘) Preussiska ministerns i ofvanst&ende not införda berättelse

om Brahes förbannelser öfver drottningen tyckes hafva hvilat
blott p& ett löst rykte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free