- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
268

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heten. När sedan uppbrotts-timmen slog, och
vaktmästarea öppnade fängelsedörren, sade Brahe: nw
aänder Herren bud efter mig. Han går sjelf emot
mig, och jag går mot Honom. Under vägen till
af-rättsplatsen uttalade han med frimodighet och värma
sina välönskningar öfver de kringströmmande
folkmassorna, och vid förbifarten af sitt eget hus
likaledes sin välsignelse öfver den efterlefvande makan.

Det var d. 23 Juli, som han och hans tre
främsta olyckskamrater skulle undergå sitt straff,
och man hade dertill utsett en öppen plats framför
Riddarholms-kyrkan. Till lugnets- upprätthållande
voro flere kanoner och 600 soldater på stället,
hvarjemnte för yttermera säkerhets skull Pechlin
ditfört 150 -frivilliga adelsmän, ifall, som en och
annan fruktade, drottningen skulle genom pöbeln
söka tiHställa något upplopp. Men minsta tecken
dertill spordes ej. Liksom under hela rättegången,
så ådagalade Stockholms befolkning äfven denna dag
ett orubbligt lugn. Alla kringliggande fönster, gluggar
och tak voro deremot fullsatta med menniskor, bland
hvilka man såg många Horns och Brahes fordna
vänner. Man frågade en sådan, Anders Wrangel,
hur han kunde hafva hjerta att beskåda sin vän
Brahes blodiga död. Wrangel svarade: när min vän
förråder sitt fosterland, är jag färdig att sjelf föra
bilan. Samma tänkesätt uttalades ock af andra
hofpartiets fordna anhängare.

Nu ankommo fångarna, och Horn leddes först
upp till stupstocken. Han var försqgd och tillika
så ovillig, att presterna blott med möda kunde förmft
honom nedböja hufvudet; och han uppreste det
genast omigen. Befälhafvande officeren sade honom
likväl, det ingen nåd vore att förvänta, hvarpå Horn
svarade: jag begär ingen annan nåd ån af Gud,
men jag vill ännu göra till honom en bön; den han
ock tillsammans med presterna andäktigt förrättade,
hvarefter han böjde sitt hufvud, och dödshugget föll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free