- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
269

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter honom kom Brahe, nu liksom förut lugn,
förtröstansfull och frimodig. Med hög och stadig
röst talade han till de kringstående, läste sina böner
och deltog i sjungandet af den föreslagna psalmens
första vers. Vid begynnelsen af den andra blottade
han hufvud och hals, drog sedan en mössa öfver
ögonen och utropade med stark och hög röst: Fader!
jag befaller min arida i Bina händer! hvarpå han
lade sig ned och mottog dödshugget.

Efter honom uppträdde Stålsvärd, och med en
viss ifver och häftighet. Utan att låna någon
uppmärksamhet åt presternas ord, kastade han sin hatt
i gatan och ilade till stupstocken.

Sist kom Puke, hvilken med orubbligt lugn och
utan att ens skifta färg gick döden till möte.

Tre dagar derefter eller d. 26 Juli blefvo på
samma sätt och ställe Christiernin, Ernst, Escholin
och Mozelius afrättade. Slägtingarne fingo bortföra
och begrafva alla de döda kropparna, och ej lång
tid derefter återskänktes åt arfvingarna de egodelar,
domsluten anslagit åt staten.

Under tidén för dessa afrättningar uppehöll sig
hofvet på Ulriksdal, ensamt, öfvergifvet och sjelft
afböjande alla besök, och i hvilken sinnesstämning,
kan en hvar lätt föreställa sig.

Snart och mångenstädes började man klandra
strängheten, blodsutgjutelsen och följaktligen äfven
frihets-partiets ledare; deribland också Tessin, och
derföre, att denne icke räddät de olyckliga. Svaret låg
nära till hands, de kunde näppeligen räddas; och
dessutom, hette det: hvem skulle hafva räddat Tessin,
ifall hofpartiets anläggningar fått framgång? Många
trodde verkligen, att i sådan händelse flere
frihetspartiets förnämsta män hade blifvit uppoffrade; om icke
af hofpartiets ledare, dock af de råa massor och vilda
handtlangare, man nödgats lössläppa och använda.

Genom nyss beskrifna afrättningar hade
hofpartiets förnämsta ledare-blifvit undanröjda och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free