- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
272

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nungens a/sättning och hennes eget bortskickande.
Jag försäkrar eders excellens, att mina ord icke
äro blotta gissningar, utan att man kan vänta allt
af detta uppretade och i sin vrede förfärliga folk.
Rådsherrarna och grefve Fersen m. fl. söka lugna
sinnena och jemnka så, att konungen får behålla
sin värdighet, dock med bundna händer. Men de
erkänna öppet, hur svårt det är att tygla ungdomens
häftighet och ständernas vrede.

Preussiska ministern borde väl hafva lutat till
fördel för sin konungs syster; men också han hade,
som vi minnas, hela tiden bortåt klandrat hennes
uppförande. Redan under det stämplingarna inom
bondeståndet fortgingo, skref han till sin regering, att
svenska hofvet begick fel på fel1), och sedermera
ogillade han likaledes drottningens behandling af
juvelsaken. Om följderna af alla upprors-förslagen
och af det tillämnade dalkarlståget skref han : raseriet
mot drottningen är både allmänt och häftigt, och
ungdomen, som inbillar sig vara en konung öfver
alla suveräner, och i synnerhet öfver den
härvarande, ropar på fängelse eller på landsflykt o. s. v.2).

Motsägelserna mellan dessa och konungaparets
egna uppgifter torde, ehuru mycket bjerta, likväl
kunna till en viss grad förklaras. Säkert funnos
många personer, som icke af lycksökeri, utan af
verklig och varm öfvertygelse hyllade hofpartiets
åsigter, och som vågade visa sådana sina tänkesätt
och som ville dermed glädja sin drottning. Men
lika säkert är ock, att ojemnförligt största delen af
dem, som närmare kände förhållandet, var mot henne
högeligen ùppbragt.

Förbittringen hade dock i början svårt att finna
något lagligt skäl till angrepp mot hennes person.

») Den 14 Nov. 1755.

*) Prensa, ministern grefve Solms’s berättelse om riksdagen
1755—1756, i Stats-arkivet i Berlin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free