- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
281

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

War jemte jag nu ock framdeles betygar et Särdeles
mishag för alle Sådana anlagda, ock nu sista jenom
guds nåd uptäkte Skadeliga Stämplingar.

Louise Ulrigue.

Dagen derpå eller d. 5 Aug. aflade Benzelius
och Troilius inför preste-ståndet sin berättelse om
sammanträdet samt aflemnade drottningens svar,
hvarvid Troilius sade: för menniskors ögon var
hennes maj:ts uppförande sådant, som någonsin
kunnat önskas; huru hjertat varit beskaffadt, känner
ingen annan än Gud, dock vill man förmoda det
bästa. Det andra exemplaret af varnings-skriften
blef nu af alla preste-ståndets medlemmar
under-tecknadt och jemnte handlingarna härom under
försegling nedlaggdt i ståndets arkiv. Tillika beslöts,
att uppträdet skulle anses som ett slags hemligt
skriftermål och varnings-uppsatsen fördenskull icke
åt någon utlemnas, åtminstone icke ännu. Det
oak-tadt fanns den kort derefter införd i både tyska
och fransyska tidningar, om utskickad af någon inom
preste-ståndet eller inom hofvet är obekant1). Just

1 ) Ofvanstående berättelse är grundad i synnerhet pä
Ben-zelii och Troilii berättelser, tryckts i Bidrag till svenska kyrkans
historia, 3. 34—52. Drottningen sjelf har i sin dagbok för ären
1755—1756 beskrifvit uppträdet på följande sätt.

När de utskickade inkommo, satte sig hennes maj:t, och åt
erkebiskopen gaf man ock i anseende till hans höga ålder en
stol, men icke åt Troilius, som förblef stående. Drottningen
inlade i sm hållning »all den köld, och i sina ögon allt det förakt,
tom någonsin vitai ka»». Sedan biskoparna helsat och
tillkänna-gifvit sitt ärende, anmärkte hon helt kort, huru besynnerligt det
vore, att vid en anlclagelte åberopa personer (Brahe och Hora),
hvilka man röjt ur vägen, ehuru deras confrontation vore det enda,
tom kunde bestyrka de framkattade ßrevitelsema. (Hvad, eller om
biskoparna svarat härpå, nämnes ej, ntan drottningen fortsätter
sin berättelse med följande ord). Erkebiskopen framtog den
skriftligen författade föreställningen, men sade dervid: »emedan denna
skrift icke är mina händers verk, och jag deri ingen del eger, är
herr biskopen (Troilius) så god och läser henne upp.» Denne gjorde
så, men afbröt sig -flere gånger medelst nrsäkter och förklaringar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/39/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free