- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 4. Innehållande Lutherska tiden. Afd. 2. Johan III och Sigismund /
8

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der ne stodo och sfigo upp i luften och sprungo i kapp
efter de kommande fyrbollarna, likasom gossar uti bollspel,
så att äfven de mest nedslagna måste le deråt. Då det
någon gång hande, att ett bus började brinna, upphafda
ryssarne vilda glädjerop och fördubblade skjutandet; matt
de goda släckningsanstalterna bindrade alltid elden att
utbreda sig. Hornarna, fader ocb son, voro outtrötteliga att
efterse, det allt hölls uti bestämd ordning, att folket gjorde
hvad de borde göra. och fingo hvad de borde få. I alla
mödor och faror deltogo de sjelfve lika -med den ringaste
soldat, upplifvande alla med sitt exempel. Ofta ställde de
sig på vallarna, samt riktade och afsköto styckena.
Borg-rarne föreställde dem, huru dyrbara deras lif voro, men
fåfängt. Flere utfall företogos, oftast med fördel. Härvid
utmärkte sig i synnerhet Ivo Skenkenberg och hans folk
både för dristighet och ifver mot fienden. Revelsboarne,
stolta öfver sin landsman, kallade honom derföre Hannibal
och hans trupp för Hannibalsfolket.

Hornarna hade märkt, att fienden ej noga vaktade
sina fältstycken, hvarföre de beslöto att i ett allmänt
utfall söka bemägtiga sig dem, hvartill de hade godt hopp.
Men en svensk kapten, Lorenz von Köllen, hade märkt
detsamma och ville inlägga ära. Aftonen förut gjorde han
derföre, slottsherrarna ovetande, ett utfall med 50 man,
eröfrade verkligen en kanon, men blef sjelf sårad till döds.
Härigenom fästes ryssarnas uppmärksamhet; de höllo vakt
och Hornarnas plan blef förekommen.

Då ryssarne nära bd månad beskjutit vallarna, men
utan framgång, började de rigta sina skott på kyrkor,
torn och höga hus, samt ökade antalet af tumlare ocb
fyrbollar; men äfven dermed kunde intet stort uträttas.
Revelsboarne sade, att jernet i de inkastade kulorna var
mera värdt än skadan, de gjort. Ryssarne hade nu
förlorat 3000 man och deribland den tappre Ivan Koltzoff;
Revelsboarne deremot ganska få och kunde dessutom vid
den annalkande våren snart vänta förstärkning sjöledes.
Den 19 Mars antände fienden derföre sitt läger ocb drog
derifrån. Revel var för andra gången räddadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/4/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free